Utbildningen
Jag har på sista tiden fått flera frågor här på bloggen om synrehabiliterarutbildningen som jag går. Därför tänkte jag att jag kan skriva ett inlägg om det. Så ni som inte alls är intresserade av detta ämne kan helt och hållet hoppa över det här inlägget! 😉
Jag tycker att utbildningen i det stora hela har ett mycket bra upplägg. Dom som snickrat ihop det hela jobbar i branschen och vet vad som krävs för jobbet.
Man har också lyckats knyta till sig väldigt kompetenta föreläsare. Många av dom räknas till de främsta i landet inom sina områden. Föreläsningarna visas dels "direktsänt" via Adobe Connect och dels spelas de in så att man kan se dom i efterhand.
Vi har totalt under året två obligatoriska och två frivilliga träffar i Härnösand. Vilket ju kan vara både positivt och negativt. Det är ju skönt att man inte behöver åka dit så ofta om man bor långt ifrån. Men det hade också varit roligt att träffas lite oftare.
Det som egentligen har strulat för oss har varit praktiken. Vi hade fyra veckors praktik i höstas och då rådde det brist på praktikplatser på många ställen i landet. Speciellt här i norra Sverige höll det på att bli riktigt krisartat. Det var först veckan innan som vi i Västerbotten hade helt klart var vi skulle vara.
Inför vårens åtta veckor långa praktik har det dock fungerat bättre och jag tror att det kommer att funka ännu bättre till hösten. Till en början var många syncentraler lite misstänksamma mot denna nya utbildning. Lite konstigt kan man tycka med tanke på att bristen på synpedagoger/ synrehabiliterare snart är akut och att branschen har frågat efter utbildningen.
Jag är i det stora hela nöjd med utbildningen och jag tror att man är ganska väl förberedd för jobbet när man är klar. Tempot är dock högt på kurserna och jag rekommenderar inte att man som jag jobbar samtidigt. I alla fall inte mer än lite extrajobb.
Jag har inte fått jobb som synrehabiliterare ännu och jag vet inte säkert om jag kommer att lämna mitt nuvarande jobb som jag trivs jättebra med. Men jag vet att flera av oss har blivit erbjudna jobb, och på många ställen i landet har man redan en brist. Så jag tror inte att man behöver gå arbetslös länge efter examen, speciellt om man är beredd att flytta. Så lycka till alla ni som sökt till nästa läsår!
P & K/ Ponnymorsan
Jag tycker att utbildningen i det stora hela har ett mycket bra upplägg. Dom som snickrat ihop det hela jobbar i branschen och vet vad som krävs för jobbet.
Man har också lyckats knyta till sig väldigt kompetenta föreläsare. Många av dom räknas till de främsta i landet inom sina områden. Föreläsningarna visas dels "direktsänt" via Adobe Connect och dels spelas de in så att man kan se dom i efterhand.
Vi har totalt under året två obligatoriska och två frivilliga träffar i Härnösand. Vilket ju kan vara både positivt och negativt. Det är ju skönt att man inte behöver åka dit så ofta om man bor långt ifrån. Men det hade också varit roligt att träffas lite oftare.
Det som egentligen har strulat för oss har varit praktiken. Vi hade fyra veckors praktik i höstas och då rådde det brist på praktikplatser på många ställen i landet. Speciellt här i norra Sverige höll det på att bli riktigt krisartat. Det var först veckan innan som vi i Västerbotten hade helt klart var vi skulle vara.
Inför vårens åtta veckor långa praktik har det dock fungerat bättre och jag tror att det kommer att funka ännu bättre till hösten. Till en början var många syncentraler lite misstänksamma mot denna nya utbildning. Lite konstigt kan man tycka med tanke på att bristen på synpedagoger/ synrehabiliterare snart är akut och att branschen har frågat efter utbildningen.
Jag är i det stora hela nöjd med utbildningen och jag tror att man är ganska väl förberedd för jobbet när man är klar. Tempot är dock högt på kurserna och jag rekommenderar inte att man som jag jobbar samtidigt. I alla fall inte mer än lite extrajobb.
Jag har inte fått jobb som synrehabiliterare ännu och jag vet inte säkert om jag kommer att lämna mitt nuvarande jobb som jag trivs jättebra med. Men jag vet att flera av oss har blivit erbjudna jobb, och på många ställen i landet har man redan en brist. Så jag tror inte att man behöver gå arbetslös länge efter examen, speciellt om man är beredd att flytta. Så lycka till alla ni som sökt till nästa läsår!
P & K/ Ponnymorsan
Massor med hästsport!
Just nu kan vi hästfantaster riktigt frossa i bra tv-underhållning. Med program som Ponnyakuten, Ryttareliten och webbserien Stallet så behöver man inte ha tråkigt! :) Och jag tror inte att jag är den enda som passar på och njuter. Vi hästmänniskor är inte direkt bortskämda med att se intressanta program om vår favoritsport.
Jag tycker att Ponnyakuten, trots att det egentligen vänder sig till barn och ungdomar i första hand, är både underhållande och informativt. Dom tar upp många frågor och ämnen som är jätteviktiga. Till exempel hur farligt det faktiskt bli om man köper en ponny som är en för stor utmaning för ett barn. Jag tror också att det är väldigt bra både för deltagarna och för tittarna att ha med riktiga stjärnor som gästtränare. Det ger lite extra tyngd åt det som sägs.
Det är förresten roligt att se Daniel Zetterman på ett lite annat sätt i Ponnyakuten än i Ryttareliten. I Ryttareliten ger han ett väldigt sammanbitet intryck tycker jag. När han tränar och umgås med ungdomarna i Ponnyakuten är han visserligen en seriös tränare, men verkar betydligt mer avslappnad.
Hittills tycker jag att Ryttareliten är väldigt intressant. Det hade dock gärna fått visas lite mer av vardagen med träningsupplägg och hur man fördelar arbetet. Det har ju mest varit stora flashiga tävlingar hittills. Visst är tävlingarna en stor del av deras vardag också, men jag hoppas att vi kommer att få se lite mer av "hemma-vardagen" också. Många förstår nog inte hur otroligt många timmar per vecka som dessa toppryttare jobbar för att få allt att fungera och gå runt. Det ser mest ut som om dom går omkring i stallet och tittar till sina fina hästar och bara sitter upp när det är dags för tävling medan hästskötarna gör allt jobb.
Stallet, som visas på svt.se har jag inte sett något av ännu. Jag tänkte att jag kanske skulle ta mig en slappardag nån gång och se flera avsnitt på raken. Har ni sett det? Är det bra? Nu vet jag ju i och för sig hur det brukar bli med mina tänkta slappardagar då jag planerat att se någon film eller läsa en bok. Dom dagarna brukar liksom aldrig riktigt infinna sig av någon anledning...
P & K/ Ponnymorsan
Jag tycker att Ponnyakuten, trots att det egentligen vänder sig till barn och ungdomar i första hand, är både underhållande och informativt. Dom tar upp många frågor och ämnen som är jätteviktiga. Till exempel hur farligt det faktiskt bli om man köper en ponny som är en för stor utmaning för ett barn. Jag tror också att det är väldigt bra både för deltagarna och för tittarna att ha med riktiga stjärnor som gästtränare. Det ger lite extra tyngd åt det som sägs.
Det är förresten roligt att se Daniel Zetterman på ett lite annat sätt i Ponnyakuten än i Ryttareliten. I Ryttareliten ger han ett väldigt sammanbitet intryck tycker jag. När han tränar och umgås med ungdomarna i Ponnyakuten är han visserligen en seriös tränare, men verkar betydligt mer avslappnad.
Hittills tycker jag att Ryttareliten är väldigt intressant. Det hade dock gärna fått visas lite mer av vardagen med träningsupplägg och hur man fördelar arbetet. Det har ju mest varit stora flashiga tävlingar hittills. Visst är tävlingarna en stor del av deras vardag också, men jag hoppas att vi kommer att få se lite mer av "hemma-vardagen" också. Många förstår nog inte hur otroligt många timmar per vecka som dessa toppryttare jobbar för att få allt att fungera och gå runt. Det ser mest ut som om dom går omkring i stallet och tittar till sina fina hästar och bara sitter upp när det är dags för tävling medan hästskötarna gör allt jobb.
Stallet, som visas på svt.se har jag inte sett något av ännu. Jag tänkte att jag kanske skulle ta mig en slappardag nån gång och se flera avsnitt på raken. Har ni sett det? Är det bra? Nu vet jag ju i och för sig hur det brukar bli med mina tänkta slappardagar då jag planerat att se någon film eller läsa en bok. Dom dagarna brukar liksom aldrig riktigt infinna sig av någon anledning...
P & K/ Ponnymorsan
Sunda värderingar
Jag fastnade framför Toddlers and Tiaras på tv. För er som sluppit eländet kan jag berätta att det är en amerikansk dokumentärserie om barn (företrädesvis små flickor) som används som utställningsobjekt av sina uppmärksamhetstörstande understimulerade mammor. Dvs det handlar om beauty pageants för barn.
Det finns såklart mycket man kan säga om detta. Inte så mycket positivt dock. Men det som slog mig var: Vad lär sig dessa små flickor egentligen av detta? Jo, att det som är viktigt och det som räknas för en tjej är yta och att vara söt. Man försöker hela tiden tuta i tittarna att det är personligheten hos barnet som är det viktiga. Men det är det naturligtvis inte eftersom det enda domarna hinner se av personligheten är ett påklistrat leende och en massa tillgjorda manér.
Om åtminstone barnen fick se ut som barn så hade jag kanske känt mig lite mindre kräksjuk men det är tydligen bättre i domarnas (och därmed mammornas) ögon att se ut som en minivuxen när man är 7 år. Hårt sminkad och tansprayad med stor lockig frisyr, plutande läppar och vickande rumpa.
Nej vet ni vad. Jag är helt övertygad om att det blir betydligt bättre människor av våra hästtjejer. Självständiga, starka, sunda personer som kan ta sig fram här i livet och som inte är rädda för lite skit under naglarna! Ska vi slå vad om vilka som kommer att må bättre som vuxna?
Det finns såklart mycket man kan säga om detta. Inte så mycket positivt dock. Men det som slog mig var: Vad lär sig dessa små flickor egentligen av detta? Jo, att det som är viktigt och det som räknas för en tjej är yta och att vara söt. Man försöker hela tiden tuta i tittarna att det är personligheten hos barnet som är det viktiga. Men det är det naturligtvis inte eftersom det enda domarna hinner se av personligheten är ett påklistrat leende och en massa tillgjorda manér.
Om åtminstone barnen fick se ut som barn så hade jag kanske känt mig lite mindre kräksjuk men det är tydligen bättre i domarnas (och därmed mammornas) ögon att se ut som en minivuxen när man är 7 år. Hårt sminkad och tansprayad med stor lockig frisyr, plutande läppar och vickande rumpa.
Nej vet ni vad. Jag är helt övertygad om att det blir betydligt bättre människor av våra hästtjejer. Självständiga, starka, sunda personer som kan ta sig fram här i livet och som inte är rädda för lite skit under naglarna! Ska vi slå vad om vilka som kommer att må bättre som vuxna?
P & K/ Ponnymorsan
Naturligt?
Vilken bild känns sundare?
Ponnydressyr för fler?
Jag skulle vilja uppmärksamma något roligt som har hänt. Stiftelsen Gothenburg Horse Show delar varje år ut stipendier till elitsatsande juniorer och unga ryttare. I år går en del av stipendiepengarna till Västerbottens Ridsportförbunds satsning på ponnydressyr. Jätttekul! :D
Så här står det att läsa på SvRF`s hemsida:
Västerbottens Ridsportförbund vill göra en satsning på ponnydressyr i distriktet. Satsningen görs i två steg och syftet är att få fram och behålla förebilder inom sporten, dvs ponnydressyrryttare på elit- och SM-nivå. Förhoppningen är att kunna få en elitserie i ponnydressyr i Zon Polar för att bland annat underlätta resandet för ponnydressyrryttarna som nu tävlar i Zon Nord. Distriktet har börjat satsningen med att utöka antalet dressyrtävlingar för ponny med nationell status från två till fyra. Målet är att Västerbottens Ridsportförbund ska öka intresset för ponnydressyr bland ponnyryttarna och på sätt få fram fler tävlande ponnyeipage på alla nivåer och att ekipage från Västerbottens Ridsportförbund ska kunna vara representerade såväl i Elitserien/lag-SM som på individuella Ponny-SM.
Det här hoppas jag kommer att göra stor nytta då ponnydressyren levt lite i skymundan här uppe sista åren. Det har inte varit speciellt många ekipage på tävlingarna och väldigt få som satsat och ridit på lite högre nivå. När det är så få startande i DM t. ex att man är garanterad en medalj bara man kommer till start då blir ju DM-titeln ganska urvattnad. Det ska bli roligt att se vad stipendiet kommer att leda till. Förhoppningsvis blir det fler som blir sugna på satsa på dressyr i länet.
P & K/ Ponnymorsan
Föräldraansvar
Jag har funderat en hel del kring det här med föräldraansvar. Hur mycket eller hur lite kan man begära av föräldrar som köper häst/ponny till sina barn? Hur stort ansvar är det rimligt att lägga på sitt barn? Det beror ju såklart på hur gammalt barnet är och naturligtvis klarar olika barn av att ta olika mycket ansvar också. Men när det gäller ponnyryttare så handlar det ju trots allt oftast om ungdomar som är under 18 år.
Bland annat blev det prat om detta på ett möte jag var på och då gällde frågan ansvar för ungdomar som vistas på ridanläggningen sena kvällar utan vuxen ansvarig. Det är ju som bekant inte helt riskfritt att hantera hästar och att rida. Olyckor kan såklart även hända oss vuxna, men vi får ju liksom ta ansvar för oss själva.
En synpunkt var att det kan vara svårt att kräva av föräldrarna att vara med barnen i stallet på kvällen efter att personalen gått hem. Det skulle i så fall förutsätta att alla har föräldrar som är hästintresserade. Jag håller med om att man inte kan KRÄVA detta. Däremot håller jag inte alls med om att föräldrarna måste vara intresserade för att tillbringa ett par timmar i stallet med sitt barn. När man bestämmer sig för att öppna den stooora plånboken och införskaffa en ponny till sitt barn så måste man också inse att det i köpet ingår ett mycket stort ansvar för mig som förälder. Vare sig jag är hästintresserad eller inte.
Dels är det ett stort levande djur som det handlar om och dels är det en inte helt ofarlig sysselsättning för barnet. Mina barn har genom åren hållit på med sporter som jag egentligen inte alls varit det minsta intresserad av. Fotboll, innebandy, teakwondo för att nämna några. Men även om jag inte varit intresserad av sporten som sådan så blir jag ju intresserad av vad mitt barn håller på med. Jag har stått och frusit på många fotbollsträningar och cuper.
Om jag köper en häst till mitt barn så måste jag kanske vara beredd på att ägna en hel del tid i stallet. Frånsett det här med skaderisken så kan det ju också vara bra att ha lite koll på hur barnet verkar hantera hästen. Verkar det fungera bra? Det är inte alls säkert att mitt barn berättar hemma om det är problem med hästen. Tänk om mamma och pappa vill sälja den??
Och hittar barnet så småningom på att det skulle vara kul att tävla, då kanske jag måste ställa in mig på att tillbringa hela dagar/helger på diverse tävlingsplatser. Vad händer om tonåringen skadar sig på tävlingsbanan och jag inte är på plats?
Därmed inte sagt att det är nödvändigt att ha hästkunniga föräldrar. Visst, det underlättar en hel del. Men en duktig ambitiös ungdom med kunniga människor i sin absoluta närhet kan visst fixa det på ett galant sätt. Det viktiga är, tror jag, att föräldrarna är engagerade och villiga att lära sig.
P & K/ Ponnymorsan
Bland annat blev det prat om detta på ett möte jag var på och då gällde frågan ansvar för ungdomar som vistas på ridanläggningen sena kvällar utan vuxen ansvarig. Det är ju som bekant inte helt riskfritt att hantera hästar och att rida. Olyckor kan såklart även hända oss vuxna, men vi får ju liksom ta ansvar för oss själva.
En synpunkt var att det kan vara svårt att kräva av föräldrarna att vara med barnen i stallet på kvällen efter att personalen gått hem. Det skulle i så fall förutsätta att alla har föräldrar som är hästintresserade. Jag håller med om att man inte kan KRÄVA detta. Däremot håller jag inte alls med om att föräldrarna måste vara intresserade för att tillbringa ett par timmar i stallet med sitt barn. När man bestämmer sig för att öppna den stooora plånboken och införskaffa en ponny till sitt barn så måste man också inse att det i köpet ingår ett mycket stort ansvar för mig som förälder. Vare sig jag är hästintresserad eller inte.
Dels är det ett stort levande djur som det handlar om och dels är det en inte helt ofarlig sysselsättning för barnet. Mina barn har genom åren hållit på med sporter som jag egentligen inte alls varit det minsta intresserad av. Fotboll, innebandy, teakwondo för att nämna några. Men även om jag inte varit intresserad av sporten som sådan så blir jag ju intresserad av vad mitt barn håller på med. Jag har stått och frusit på många fotbollsträningar och cuper.
Om jag köper en häst till mitt barn så måste jag kanske vara beredd på att ägna en hel del tid i stallet. Frånsett det här med skaderisken så kan det ju också vara bra att ha lite koll på hur barnet verkar hantera hästen. Verkar det fungera bra? Det är inte alls säkert att mitt barn berättar hemma om det är problem med hästen. Tänk om mamma och pappa vill sälja den??
Och hittar barnet så småningom på att det skulle vara kul att tävla, då kanske jag måste ställa in mig på att tillbringa hela dagar/helger på diverse tävlingsplatser. Vad händer om tonåringen skadar sig på tävlingsbanan och jag inte är på plats?
Därmed inte sagt att det är nödvändigt att ha hästkunniga föräldrar. Visst, det underlättar en hel del. Men en duktig ambitiös ungdom med kunniga människor i sin absoluta närhet kan visst fixa det på ett galant sätt. Det viktiga är, tror jag, att föräldrarna är engagerade och villiga att lära sig.
P & K/ Ponnymorsan
Bra skrivet!
Jag har precis läst ett av de vettigaste inlägget hittills i stilhoppningsdebatten. Det är hoppryttaren Niklas Jonsson som skriver i sin blogg. Se länken: http://torsjogard.horseworld.se/2014/01/27/angaende-stilhoppning/ Eller läs texten här:
Jag har aktivt hållit mig utanför debatten angående stilhoppningens vara eller inte vara inom ponny sporten ända tills nu. Tillslut kunde jag, som så många med mig, inte hålla mig längre. Jag kastar mig nu hejdlöst in i denna glödheta och för så många tydligen totalt livsviktiga fråga.
En av orsakerna att jag hållit mig undan är att jag faktiskt inte är helt säker på om det är rätt eller fel att stilhoppning ska vara en avgörande faktor på SM för ponny. Trots det var jag faktiskt en av domarna på SM i Årsta-runsten 2013. Principiellt är jag för stilhoppning men ser också en problematik kring hur den ska användas på ett korrekt och hållbart sett. För mig handlar det om när, var och hur vi använder den. Ska den användas måste nog majoriteten av de som utsätts för den förstå och gilla tanken med tävlingsformen. För att uppnå det krävs att förespråkarna hittar ett bättre sätt att kommunicera syftet. Den andra orsaken är att jag tycker att diskussionen allt för ofta är på en så låg nivå så att jag slutar läsa den när jag inser att det mest handlar om pajkastning och vem som tagit vems hink i sandlådan. De flestas åsikter i ämnet verkar handla om att förbundet är dumma i huvudet. Att deras livsuppgift skulle vara att försöka förstöra ponnysporten och samtidigt reta gallfeber på de stackars ponnyryttarna med deras föräldrar i släptåg.” Name droppa” några framgångsrika ryttare med dålig stil för att ge tyngd åt sin åsikt.
Jag har inte facit hur vi utvecklar svensk ridsport maximalt och tycker att en ärlig och öppen diskussion är enda vägen till framgång. Fast det bygger på att den hålls på underbyggda fakta vilket sällan görs i detta fall. Jag tänkte här och nu leverera några fakta som du kan begrunda och använda som ”stödord” i din framtida argumentation.
*Det är bättre om man lär sig rätt ifrån början i stället för fel.
*En bra sitts gör att ryttarens förmåga att påverka hästen positivt ökar.
*En bra väg till och från hindret ökar sannolikheten till ett lyckat resultat.
*En rytmisk och väl avvägd galopp ökar sannolikheten till ett bra resultat
*En bra samverkan med sin häst är på lång sikt en förutsättning för framgång.
*Roger- Yves Bost vinner inte tack vare sin stil, utan trots sin stil.
*Ingen av dessa fakta ovan har en tjänsteman på förbundet kommit på för att jävlas utan är baserad på helt andra grunder.
*Det finns ingen dold agenda på förbundet eller klausul i anställningskontraktet där det står skrivet
- Din uppgift är att förstöra ponnysporten och samtidigt gärna reta upp och förstöra så mycket du kan för alla ”ponnyföräldrar”.
Så om vi nu gemensamt kan enas om dessa fakta och ha de som grund för våra funderingar på hur vi utvecklar sporten så kommer vi gemensamt nå längre och betydligt fortare än om vi ska slösa tid på massa tjafs. Om någon tvivlar eller ifrågasätter dessa fakta är ja mer än villig att förklara lite mer ingående de olika punkterna om så önskas i ett annat inlägg.
Vissa propagerar för att ponnysporten skall ”hoppa av” och driva sig själv. Jag tror jag det vore förödande. De flesta som är aktiva inom ridsporten är det bara under en begränsad tid då många barn slutar tävla. De vill inte säga att deras röst är oviktig men om dessa själva ska bestämma om sportens framtida utveckling finns nog en överhängande risk att de flesta beslut blir väl kortsiktiga.
Jag vet att de som jobbar på förbundets drivkraft är att försöka utveckla sporten. De gör de tillsammans och i samspråk med folk som levt i sporten i 30-40-50år. Folk som brinner för ridsporten och vill hitta styrmedel till bättre utbildning av våra unga och för all del äldre ryttare. Hoppryttarens kontrollstation är tävlingar och det är de som ska ge feedback om utbildningen är på rätt väg. Fast jag, och de som förespråkar stilhoppning, ser att resultatet av vårt tävlingssystem inte alltid premierar en bra prestation.
Som jag sa så har jag inte facit på hur detta ska uppnås. Stilhoppning är absolut ett styrmedel som kan fungera i detta syfte, men det finns kanske fler och möjligtvis bättre. För mig är det vad diskussionen borde handla om. Hur vi gemensamt hittar styrmedel för att utveckla våra svenska tävlingar och i förlängningen svenska ryttare. För det krävs en seriös diskussion där allas röst får höras. Ett hett tips från mig till er, sluta skrik i olika forum på nätet och ta en funderare på hur du kan bidra i denna fråga och samtidigt föra den framåt. Ta sedan kontakt med någon som sitter i en beslutande ställning och i lugn och ro vädra dina idéer. Så min insatts i denna diskussion blev inte själva sakfrågan utan att försöka höja nivån på debatten.
Ps: Ni som nu funderar på att skicka mig en arg kommentar, läs de jag skrev en gång till och gärna sista stycket en extra gång så besparar ni er lite tid.
/Niklas
Skickligt Expressen!
En hel sportbilaga utan så mycket som en notis om en tjej/kvinna! Kan det vara möjligt att det under tisdagen inte var en enda person utan snopp som åstadkom någon idrottslig prestation värd att skrivas om?? Eller jo, det hade tydligen spelats damhandboll. Om man tar på sig dom STARKA läsglasögonen kan man hitta det bland alla andra resultat från en massa sporter i allt från division 1 till 7. Fantastiskt!
Och ja, jag HAR kollat igenom hela bilagan!
Hiss & diss
Jag brukar inte direkt ägna min blogg åt Hiss & diss, men nu kan jag inte riktigt låta bli. Idag var jag och hämtade ut ett paket på posten. Paketet var väldigt efterlängtat och innehöll två nya slowfeeding-nät till Avve.
För ett tag sedan gjorde vi misstaget att köpa nytt nät på Granngården. Jättedålig kvalitet! Det gick sönder nästan direkt och det blev inte bara hål i maskorna. Vanliga hål uppstår nog i alla nät som utsätts för den behandling som Avve är expert på. Dom är dock inte svåra att laga. Men Granngårdens nät är gjorda av något material som blir alldeles söndertrasat, det börjar se ut ungefär som ull. Går absolut inte att laga.
Nu vet jag inte om dom kanske normalt sett har flera storlekar i sitt sortiment, men när vi köpte vårat fanns det bara en storlek som var alldeles för stort, så vi har fått modifiera om det för att kunna hänga upp det i hagen utan att det släpar i backen.
Så nu har vi äntligen återgått till nät från http://www.caisasshop.se/ . Jag rekommenderar verkligen dom näten. Bra kvalitet och många olika varianter att välja bland. Både vad gäller storleken på maskorna och själva näten. Den här gången beställde jag andra sortering så det blev inte ens speciellt dyrt. :)
P & K/ Ponnymorsan
För ett tag sedan gjorde vi misstaget att köpa nytt nät på Granngården. Jättedålig kvalitet! Det gick sönder nästan direkt och det blev inte bara hål i maskorna. Vanliga hål uppstår nog i alla nät som utsätts för den behandling som Avve är expert på. Dom är dock inte svåra att laga. Men Granngårdens nät är gjorda av något material som blir alldeles söndertrasat, det börjar se ut ungefär som ull. Går absolut inte att laga.
Nu vet jag inte om dom kanske normalt sett har flera storlekar i sitt sortiment, men när vi köpte vårat fanns det bara en storlek som var alldeles för stort, så vi har fått modifiera om det för att kunna hänga upp det i hagen utan att det släpar i backen.
Så nu har vi äntligen återgått till nät från http://www.caisasshop.se/ . Jag rekommenderar verkligen dom näten. Bra kvalitet och många olika varianter att välja bland. Både vad gäller storleken på maskorna och själva näten. Den här gången beställde jag andra sortering så det blev inte ens speciellt dyrt. :)
P & K/ Ponnymorsan
.
Kloka ord
Ni har säkert också läst om RGB´s clinic på Flyinge. Eller kanske någon av er hade turen att vara där. Läste följande på tidningenridsport.se och kände bara att jag måste dela med mig av det om någon skulle ha missat det. Han är så klok den mannen!
"Rakriktning, tempo och balans stod sedan i fokus, men ännu mera vikten av hästens bakbensaktivitet.
- Man måste ha motorn på vilket inte minst gör att man kommer fram till att man inte behöver så mycket hand. På så sätt behöver man heller inte använda starka bett vilket i förlängningen innebär att hästen vågar och kan söka sig neråt/framåt och hoppar med bättre ryggverksamhet. Det ger också mera harmoni efter landningen eftersom hästen då kan ”falla ner” med lång hals och nacke, sa Rolf-Göran."
Jag hoppas att MÅNGA tar till sig detta. Man ser alltför många som gärna tar till skarpare bett i stället för att göra det långsiktiga jobbet.
P & K/ Ponnymorsan
"Rakriktning, tempo och balans stod sedan i fokus, men ännu mera vikten av hästens bakbensaktivitet.
- Man måste ha motorn på vilket inte minst gör att man kommer fram till att man inte behöver så mycket hand. På så sätt behöver man heller inte använda starka bett vilket i förlängningen innebär att hästen vågar och kan söka sig neråt/framåt och hoppar med bättre ryggverksamhet. Det ger också mera harmoni efter landningen eftersom hästen då kan ”falla ner” med lång hals och nacke, sa Rolf-Göran."
Jag hoppas att MÅNGA tar till sig detta. Man ser alltför många som gärna tar till skarpare bett i stället för att göra det långsiktiga jobbet.
P & K/ Ponnymorsan
Hyllas dom som hyllas bör
Man får ofta höra att ungdomar i andra idrotter än ridning tränar så otroligt mycket. Att dom gör stora uppoffringar för sitt idrottande och hur fantastiskt det är att dom orkar med både skolan och sin idrottssatsning. Och visst är det så. Men hur många idrottande ungdomar lägger ner så mycket tid och energi på sin sport som en satsande ung ryttare gör?
Jag vet ärligt talat ingen annan idrott där en tonåring en normal tävlingsfri vecka lägger ner 12 timmar på sitt idrottande. Då har jag räknat lågt, två timmar per dag och en ledig dag. Många dagar blir det ju mer än två timmar. Och många veckor har man ingen ledig dag.
Förutom sitt eget idrottsutövande så ägnar de flesta tävlingsaktiva unga ryttare mycket tid och engememang åt sin klubb. Man jobbar ideellt på tävlingar (hela helger samtidigt som man själv ska orka med att tävla), ställer upp som hjälpinstruktör/ stallvärdinna, sitter i Ungdomssektionens styrelse, har stalljourer. Listan kan göras hur lång som helst.
Hur ofta hör man talas om hockeyspelare eller friidrottare som jobbar så mycket för sin klubb? Och då menar jag inte lottförsäljning som föräldrarna fixar på sina arbetsplatser utan jobb som ungdomarna själva gör.
Till allt detta kommer även ett stort ansvarstagande för en annan levande varelse. Är jag sjuk och ligger hemma i feber är det bara att pallra sig iväg till stallet om det inte råkar finnas någon annan som kan göra det åt mig den dagen.
Självklart finns det många duktiga ungdomar i andra idrotter också, men jag måste ändå säga:
Hatten av för alla er duktiga tjejer och killar inom ridsporten som gör allt detta utan att få särskilt mycket uppmärksamhet i media! Hoppas ni inser vilken insats ni gör!
P & K/ Ponnymorsan
Jag vet ärligt talat ingen annan idrott där en tonåring en normal tävlingsfri vecka lägger ner 12 timmar på sitt idrottande. Då har jag räknat lågt, två timmar per dag och en ledig dag. Många dagar blir det ju mer än två timmar. Och många veckor har man ingen ledig dag.
Förutom sitt eget idrottsutövande så ägnar de flesta tävlingsaktiva unga ryttare mycket tid och engememang åt sin klubb. Man jobbar ideellt på tävlingar (hela helger samtidigt som man själv ska orka med att tävla), ställer upp som hjälpinstruktör/ stallvärdinna, sitter i Ungdomssektionens styrelse, har stalljourer. Listan kan göras hur lång som helst.
Hur ofta hör man talas om hockeyspelare eller friidrottare som jobbar så mycket för sin klubb? Och då menar jag inte lottförsäljning som föräldrarna fixar på sina arbetsplatser utan jobb som ungdomarna själva gör.
Till allt detta kommer även ett stort ansvarstagande för en annan levande varelse. Är jag sjuk och ligger hemma i feber är det bara att pallra sig iväg till stallet om det inte råkar finnas någon annan som kan göra det åt mig den dagen.
Självklart finns det många duktiga ungdomar i andra idrotter också, men jag måste ändå säga:
Hatten av för alla er duktiga tjejer och killar inom ridsporten som gör allt detta utan att få särskilt mycket uppmärksamhet i media! Hoppas ni inser vilken insats ni gör!
P & K/ Ponnymorsan
Skyll aldrig på hästen
Ibland (inte ofta men ibland) kan man hitta riktigt kloka ord på Facebook.
Såg detta kloka citat från Jens Fredricson, tål att upprepas: "- Skyll aldrig på hästen – dess prestation är resultatet av ditt arbete. Antagligen hade du för bråttom igår, eller så red du ofokuserat i förrgår och därför gick det inte som du hade tänkt dig idag. Respekten för hästen uteblir i samma stund som vi lägger skulden på den för att vi själva gjort ett dåligt jobb.”
/Jens Fredricson
Såg detta kloka citat från Jens Fredricson, tål att upprepas: "- Skyll aldrig på hästen – dess prestation är resultatet av ditt arbete. Antagligen hade du för bråttom igår, eller så red du ofokuserat i förrgår och därför gick det inte som du hade tänkt dig idag. Respekten för hästen uteblir i samma stund som vi lägger skulden på den för att vi själva gjort ett dåligt jobb.”
/Jens Fredricson
Hur kan man ens komma på tanken...
... att sätta pumps på en modell som ska visa RIDBYXOR??? Hur tänkte ni där Animo? "Hur matchar vi bäst dom här ridbyxorna på vår photo-shoot? Jaaa pumps blir bra! Hög igenkänningsfaktor för alla ryttare där ute!"
Recension Södra Umeå Ryttarförening
Mottagande - Betyg: 3. Måste erkänna att jag blev lite besviken när vi anlände till SURF på söndag morgon. Det fanns ingen parkeringsvakt som tog emot och visade var vi skulle parkera. Nu funkade det ju bra ändå, men tidigare när vi tävlat här så har vi blivit så fantastiskt väl mottagna. (Parkeringsvakten har till och med kört omkring med en skottkärra och hjälp till när man mockat ur transporten!)
Cafeteria - Betyg: 4. Helt okej utbud och priser. Alltid bra när det inte bara serveras hamburgare utan att det finns annat att äta till lunch.
Banor - Betyg: 3+. Ponnyerna red fram i ridhuset där underlaget var VÄLDIGT hårt. Eftersom det tävlades med både häst och ponny samtidigt så gick tävlingarna på två banor samtidigt. Det fungerade bra och underlaget var helt okej. Vissa tyckte att det var hårt även där, men jag upplevde det inte så.
Organisation - Betyg: 4+. SURF har alltid välorganiserade tävlingar. Allt flyter på bra under dagen. Jättebra med fasta starttider (vilket vi tyvärr inte brukar ha på våra hemmatävlingar.) Enda lilla minuset var att det blev några kortare fördröjningar bland annat p. g. a att banan skulle byggas ut till lång bana. Men det handlade då bara om några minuter.
Allmän trivsel - Betyg: 5. Trevlig stämning, trevliga funktionärer. Snyggt och prydligt på anläggningen. Extra poäng för att man lyckats ordna så vackert väder också! ;)
Cafeteria - Betyg: 4. Helt okej utbud och priser. Alltid bra när det inte bara serveras hamburgare utan att det finns annat att äta till lunch.
Banor - Betyg: 3+. Ponnyerna red fram i ridhuset där underlaget var VÄLDIGT hårt. Eftersom det tävlades med både häst och ponny samtidigt så gick tävlingarna på två banor samtidigt. Det fungerade bra och underlaget var helt okej. Vissa tyckte att det var hårt även där, men jag upplevde det inte så.
Organisation - Betyg: 4+. SURF har alltid välorganiserade tävlingar. Allt flyter på bra under dagen. Jättebra med fasta starttider (vilket vi tyvärr inte brukar ha på våra hemmatävlingar.) Enda lilla minuset var att det blev några kortare fördröjningar bland annat p. g. a att banan skulle byggas ut till lång bana. Men det handlade då bara om några minuter.
Allmän trivsel - Betyg: 5. Trevlig stämning, trevliga funktionärer. Snyggt och prydligt på anläggningen. Extra poäng för att man lyckats ordna så vackert väder också! ;)
Men vänta lite nu...
... Ridning är väl ingen idrott? Eller? Mikael Rahm, Sverigedemokraterna? (Se länk -> http://www.tidningenridsport.se/Nyheter/Sverige/2013/7/Ridsport-ar-ingen-idrott/ ) Hur kan det då vara möjligt att en så vältränad idrottare som Charlotte Kalla (för skidåkning är väl ändå en idrott) har träningsvärk efter att ha ridit på en möhippa?? Ett ridpass som - får man förmoda - skulle anses som ganska lättsamt av de flesta aktiva ryttare.
Positiv kommentar
Det finns dressyrdomare som man kan tycka borde fundera allvarligt på sitt karriärval. Som kanske inte riktig inser hur mycket man påverkar unga ryttare men sina kommentarer. (Eller inser dom det men bryr sig inte? Nä så illa kan det väl inte vara!) Sedan finns det dressyrdomare som har fattat hur man lockar folk till sporten och hur man får ungdomar att faktiskt vilja fortsätta att träna och tävla dressyr. Maja, Linnéas kompis fick följande peppande kommentar på sitt protokoll senast hon tävlade:
Ännu en lärdom
De senaste dagarna har det hänt saker som har fått mig att tänka mycket på hur olika vi människor är funtade. Och hur mycket det förmodligen hänger på vad vi har med oss från när vi var små.
Jag och min syster fick alltid lära oss att man ska vara schysst mot andra. Kan man hjälpa en kompis, granne eller medmänniska så gör man det. Inte för att man själv har något att vinna på det, utan för att man kan. För att man bryr sig om andra. Man behandlar helt enkelt andra som man vill att dom ska behandla en själv.
Mina egna barn har fått samma livsfilosofi itutad i sig från det att dom var små både från mig och deras pappa. Vi försöker alltid leva så. Vi ställer mer än gärna upp för andra. Det är inte bara en gång som vi till och med lagt egna grejer åt sidan för att ställa upp. Nej, vi är absolut inga helgon. Det är inte det jag vill säga. Det finns säkert många som blivit sura på oss ibland. Men vi FÖRSÖKER alltid hjälpa till och vara schyssta om vi kan.
På något sätt så tror jag att alla andra också har ungefär samma uppfostran. Jag tar liksom för givet att jag kan förvänta mig att andra ska vara likadana tillbaks. Trots mina dryga 40 år så har jag fortfarande inte riktigt fattat att det inte är så. Och varje gång jag tvingas inse fakta så blir jag lika förvånad, besviken och arg. Det går åt massor av energi helt i onödan.
Nu har jag dock bestämt mig för att en gång för alla inse att det finns människor som bara gör saker för egen vinning. Som bara hjälper andra om dom har något för det. Som inte har förstått att man har mer att vinna än att förlora på att vara generös mot andra. Det är deras problem och jag tänker inte ödsla mer energi på dessa personer!
P & K/ Ponnymorsan
Jag och min syster fick alltid lära oss att man ska vara schysst mot andra. Kan man hjälpa en kompis, granne eller medmänniska så gör man det. Inte för att man själv har något att vinna på det, utan för att man kan. För att man bryr sig om andra. Man behandlar helt enkelt andra som man vill att dom ska behandla en själv.
Mina egna barn har fått samma livsfilosofi itutad i sig från det att dom var små både från mig och deras pappa. Vi försöker alltid leva så. Vi ställer mer än gärna upp för andra. Det är inte bara en gång som vi till och med lagt egna grejer åt sidan för att ställa upp. Nej, vi är absolut inga helgon. Det är inte det jag vill säga. Det finns säkert många som blivit sura på oss ibland. Men vi FÖRSÖKER alltid hjälpa till och vara schyssta om vi kan.
På något sätt så tror jag att alla andra också har ungefär samma uppfostran. Jag tar liksom för givet att jag kan förvänta mig att andra ska vara likadana tillbaks. Trots mina dryga 40 år så har jag fortfarande inte riktigt fattat att det inte är så. Och varje gång jag tvingas inse fakta så blir jag lika förvånad, besviken och arg. Det går åt massor av energi helt i onödan.
Nu har jag dock bestämt mig för att en gång för alla inse att det finns människor som bara gör saker för egen vinning. Som bara hjälper andra om dom har något för det. Som inte har förstått att man har mer att vinna än att förlora på att vara generös mot andra. Det är deras problem och jag tänker inte ödsla mer energi på dessa personer!
P & K/ Ponnymorsan
Recension Vännäs Ryttarförening
Mottagande - Betyg: 4. Trots att vi kom redan ganska tidigt på torsdag afton stod det funktionärer redo att önska oss välkomna och dirigera var vi skulle parkera. Eftersom ridskolan behövde spiltan Avve skulle stå i så fick vi låna en box under kvällen. Fick även hjälp att backa till transporten rakt och fint.
Uppstallning - Betyg: 4. Stallet i Vännäs är som jag skrivit i tidigare recensioner alltid trevligt att stå i. Eftersom ridskolestallet inte är så stort så blir det ofta en kamratlig stämning bland dom som står där.
Boende - Betyg: 3. Eftersom det var fullbokat i klubbhuset fick bo i en barack mellan klubbhuset och hoppbanan. Helt ok att sova i men väldigt spartanskt då det inte finns några möbler och det drog fruktansvärt kallt från dörren. Men det är å andra sidan sånt man får stå ut med när man tävlar på en mycket tight budget. ;)
Cafeteria - Betyg: 4. Vi var ju inte kvar så länge så vi hann inte nyttja cafeterian så jättemycket. Men det var i alla god mat och ett stort plus för att man varierar lunchmaten under helgen så att man inte blir så less. Bra priser.
Banor - Betyg: 3. Bra underlag på tävlingsbanan, undermåligt på framridning och framhoppning. Ganska roliga banor, men kanske i svåraste laget då det under hela fredagen knappt var några felfria ekipage. Fina hinder.
Organisation - Betyg: 4+. Något måste ha hänt sedan ifjol! Snabba ombyggnationer, funktionärer som vet vad dom ska göra och är på plats i tid. Trevliga och hjälpsamma funktionärer med inställningen: Det ordnar vi! :) Stor skillnad från 2012!
Allmän trivsel - Betyg: 4. Som sagt trevlig stämning. Så välstädat som man kan begära när det regnar och är lerigt överallt. Ryttarmiddag ordnad på fredagen som man dessutom rådigt flyttade in till ridhuset när inte vädrets makter riktigt ville vara med oss!
Uppstallning - Betyg: 4. Stallet i Vännäs är som jag skrivit i tidigare recensioner alltid trevligt att stå i. Eftersom ridskolestallet inte är så stort så blir det ofta en kamratlig stämning bland dom som står där.
Boende - Betyg: 3. Eftersom det var fullbokat i klubbhuset fick bo i en barack mellan klubbhuset och hoppbanan. Helt ok att sova i men väldigt spartanskt då det inte finns några möbler och det drog fruktansvärt kallt från dörren. Men det är å andra sidan sånt man får stå ut med när man tävlar på en mycket tight budget. ;)
Cafeteria - Betyg: 4. Vi var ju inte kvar så länge så vi hann inte nyttja cafeterian så jättemycket. Men det var i alla god mat och ett stort plus för att man varierar lunchmaten under helgen så att man inte blir så less. Bra priser.
Banor - Betyg: 3. Bra underlag på tävlingsbanan, undermåligt på framridning och framhoppning. Ganska roliga banor, men kanske i svåraste laget då det under hela fredagen knappt var några felfria ekipage. Fina hinder.
Organisation - Betyg: 4+. Något måste ha hänt sedan ifjol! Snabba ombyggnationer, funktionärer som vet vad dom ska göra och är på plats i tid. Trevliga och hjälpsamma funktionärer med inställningen: Det ordnar vi! :) Stor skillnad från 2012!
Allmän trivsel - Betyg: 4. Som sagt trevlig stämning. Så välstädat som man kan begära när det regnar och är lerigt överallt. Ryttarmiddag ordnad på fredagen som man dessutom rådigt flyttade in till ridhuset när inte vädrets makter riktigt ville vara med oss!
Ponnydressyr
Igår var det ponnydressyr (lokal och regional) på grannklubben Kågedalen. Vi var lite sena med att komma till skott och anmäla så Linnéa kunde tyvärr inte vara med. Hade väl i och för sig trott att det skulle finnas utrymme för efteranmälan med tanke på att dressyrklasserna här uppe ytterst sällan blir fulla. Speciellt inte när det är ponny.
Tyvärr ansåg man nu att det var vettigt att hålla nere antalet starter eftersom man har lektioner på eftermiddagen och då behöver tillgång till manege och ridskolestall. I lätt A:1 där Linnéa hade tänkt efteranmäla sig var det totalt 4 starter (alla kategorier sammanslaget)... Ingen av de andra klasserna hade heller några stora startfält.
Jag kan tycka att det är jättetråkigt för ponnydressyren i Västerbotten att man gör så här. Det finns inte många tävlingar att åka till i distriktet per år. Tänk om då dom som anordnar tävlingar kunde antingen A. arrangera tävling en lördag när man inte har ridskoleverksamhet att ta hänsyn till. Eller B. ha färre klasser så att man faktiskt kan ta emot fler ekipage i varje klass.
Vi får ju såklart skylla oss själva som inte anmälde i tid. Men jag tycker fortfarande att det är ett konstigt resonemang.
Men vi fick i alla fall en trevlig dag på läktaren där vi hejade fram våra klubbkompisar. Samtliga SRK-ekipage gjorde riktigt bra ifrån sig och det blev flera fina placeringar. Jätteroligt att ser hur tjejerna utvecklas tillsammans med sina ponnyer! :)
P & K/ Ponnymorsan
Tyvärr ansåg man nu att det var vettigt att hålla nere antalet starter eftersom man har lektioner på eftermiddagen och då behöver tillgång till manege och ridskolestall. I lätt A:1 där Linnéa hade tänkt efteranmäla sig var det totalt 4 starter (alla kategorier sammanslaget)... Ingen av de andra klasserna hade heller några stora startfält.
Jag kan tycka att det är jättetråkigt för ponnydressyren i Västerbotten att man gör så här. Det finns inte många tävlingar att åka till i distriktet per år. Tänk om då dom som anordnar tävlingar kunde antingen A. arrangera tävling en lördag när man inte har ridskoleverksamhet att ta hänsyn till. Eller B. ha färre klasser så att man faktiskt kan ta emot fler ekipage i varje klass.
Vi får ju såklart skylla oss själva som inte anmälde i tid. Men jag tycker fortfarande att det är ett konstigt resonemang.
Men vi fick i alla fall en trevlig dag på läktaren där vi hejade fram våra klubbkompisar. Samtliga SRK-ekipage gjorde riktigt bra ifrån sig och det blev flera fina placeringar. Jätteroligt att ser hur tjejerna utvecklas tillsammans med sina ponnyer! :)
P & K/ Ponnymorsan
Boktipset
Ni som har följt min blogg ett tag vet att det lite då och då brukar dyka upp ett litet boktips. Detta eftersom jag är en bokmal av stora mått. :) Den senaste boken som slukades var Den som dödar draken av Leif GW Persson.
Han har skrivit ett antal böcker om den ytterst osympatiske kriminalkommissarien Evert Bäckström. En antihjälte som är mest intresserad av äta och dricka gott, träffa vackra och villiga damer samt att sätta sina medarbetare i arbete. Ni som varit uppmärksamma på mina tidigare boktips börjar kanske ana en liten röd tråd här. Och ja, ni har rätt. Jag faller lätt för dessa huvudpersoner som kanske inte alltid är så självklara i sin roll som hjälte. Det blir mycket mer intressant när den man läser om inte är så perfekt jämt. Ungefär som det kan vara i verkliga livet. ;)
Historien utspelar sig i Solna där polisen kallas till ett till synes okomplicerat mordfall. Enligt Bäckström handlar det om "ett helt vanligt fyllskallemord". Men efter hand tvingas man inse att det nog inte är fullt så enkelt. Och den vanliga fyllskallen som blev ihjälslagen var kanske inte så vanlig som man trodde.
Det är många intressanta karaktärer som beskrivs, och enligt Leif GW Persson själv så finns det en verklig förlaga till Evert Bäckström. Han har dock aldrig avslöjat vem verklighetens Bäckström är och det kanske är lika bra. Det verkar hur som helst inte vara en person som man skulle vilja träffa. Och ännu mindre arbeta tillsammans med...
Boken är i alla fall både spännande och rolig och upplösningen på det hela är tämligen oväntad. Att författaren har egna ingående kunskaper i hur det svenska rättsväsendet fungerar gör det hela ännu mer intressant eftersom man kan utgå ifrån att mycket av det som händer i böckerna säkert skulle kunna hända i verkliga livet.
P & K/ Ponnymorsan
Han har skrivit ett antal böcker om den ytterst osympatiske kriminalkommissarien Evert Bäckström. En antihjälte som är mest intresserad av äta och dricka gott, träffa vackra och villiga damer samt att sätta sina medarbetare i arbete. Ni som varit uppmärksamma på mina tidigare boktips börjar kanske ana en liten röd tråd här. Och ja, ni har rätt. Jag faller lätt för dessa huvudpersoner som kanske inte alltid är så självklara i sin roll som hjälte. Det blir mycket mer intressant när den man läser om inte är så perfekt jämt. Ungefär som det kan vara i verkliga livet. ;)
Historien utspelar sig i Solna där polisen kallas till ett till synes okomplicerat mordfall. Enligt Bäckström handlar det om "ett helt vanligt fyllskallemord". Men efter hand tvingas man inse att det nog inte är fullt så enkelt. Och den vanliga fyllskallen som blev ihjälslagen var kanske inte så vanlig som man trodde.
Det är många intressanta karaktärer som beskrivs, och enligt Leif GW Persson själv så finns det en verklig förlaga till Evert Bäckström. Han har dock aldrig avslöjat vem verklighetens Bäckström är och det kanske är lika bra. Det verkar hur som helst inte vara en person som man skulle vilja träffa. Och ännu mindre arbeta tillsammans med...
Boken är i alla fall både spännande och rolig och upplösningen på det hela är tämligen oväntad. Att författaren har egna ingående kunskaper i hur det svenska rättsväsendet fungerar gör det hela ännu mer intressant eftersom man kan utgå ifrån att mycket av det som händer i böckerna säkert skulle kunna hända i verkliga livet.
P & K/ Ponnymorsan
Ponnyägarkörkort
Satt idag och såg gårdagens avsnitt av Ponnyakuten. Ja jag vet. Jag representerar väl inte riktigt den egentliga målgruppen. Men jag tycker att det är ett jättebra program. :)
Varje säsong förundras jag över hur vuxna människor tänker när dom skaffar ponny till sina barn. Jag menar, det här är ju oftast personer som klarar av att sköta ett jobb och en familj. Många av dom har säkert till och med ganska framstående positioner och är troligtvis tämligen välutbildade. (Med tanke på vad det kostar att ha häst.) Så dom kan ju inte vara helt ointelligenta ändå.
Men när det kommer till att köpa ett levande djur på 300-400 kilo som ett barn förväntas kunna ta hand om så verkar det som om all logik är som bortblåst. "Jag kan visserligen ingenting om hästar, men lilla Fia-Lotta har ju ridit på ridskola i två år så det ska nog gå bra. Och hon tycker ju att ponnyn är så söt." Alternativt: "Ponnyn har ju tävlat jättehöga klasser i hoppning så den kan nog en massa. Den springer visserligen väldigt fort, men det kanske ska vara så..."
Sedan är man jätteförvånad när det inte funkar. När barnet kommer hem gråtande för att ponnyn återigen har kastat av. Eller när det tog en timme att fånga ponnyn i hagen. Den här gången OCKSÅ! Eller när ponnyn för tjugonde gången skenar runt hoppbanan eftersom det stackars barnet inte har någon som helst kontroll över den.
I det här senaste avsnittet fick i alla fall några föräldrar komma till Tobbes gård för lite hästutbildning. Så himla bra! Dom fick både lära sig lite hästvett och prova att rida lite. Jag tror att vissa av dom fick en helt ny respekt för vad som krävs för att kunna ta hand om en egen häst. Det vore faktiskt något att införa för alla som tänkt köpa ponny till sina barn. Ett slags körkort eller typ som Grönt Kort. Man fick helt enkelt inte köpa hästen förrän både föräldrar och barn blivit godkända! Heja Tobbe Larsson!
P & K/ Ponnymorsan
Årets härliga Ponnyakuten-gäng!
Varje säsong förundras jag över hur vuxna människor tänker när dom skaffar ponny till sina barn. Jag menar, det här är ju oftast personer som klarar av att sköta ett jobb och en familj. Många av dom har säkert till och med ganska framstående positioner och är troligtvis tämligen välutbildade. (Med tanke på vad det kostar att ha häst.) Så dom kan ju inte vara helt ointelligenta ändå.
Men när det kommer till att köpa ett levande djur på 300-400 kilo som ett barn förväntas kunna ta hand om så verkar det som om all logik är som bortblåst. "Jag kan visserligen ingenting om hästar, men lilla Fia-Lotta har ju ridit på ridskola i två år så det ska nog gå bra. Och hon tycker ju att ponnyn är så söt." Alternativt: "Ponnyn har ju tävlat jättehöga klasser i hoppning så den kan nog en massa. Den springer visserligen väldigt fort, men det kanske ska vara så..."
Sedan är man jätteförvånad när det inte funkar. När barnet kommer hem gråtande för att ponnyn återigen har kastat av. Eller när det tog en timme att fånga ponnyn i hagen. Den här gången OCKSÅ! Eller när ponnyn för tjugonde gången skenar runt hoppbanan eftersom det stackars barnet inte har någon som helst kontroll över den.
I det här senaste avsnittet fick i alla fall några föräldrar komma till Tobbes gård för lite hästutbildning. Så himla bra! Dom fick både lära sig lite hästvett och prova att rida lite. Jag tror att vissa av dom fick en helt ny respekt för vad som krävs för att kunna ta hand om en egen häst. Det vore faktiskt något att införa för alla som tänkt köpa ponny till sina barn. Ett slags körkort eller typ som Grönt Kort. Man fick helt enkelt inte köpa hästen förrän både föräldrar och barn blivit godkända! Heja Tobbe Larsson!
P & K/ Ponnymorsan
Årets härliga Ponnyakuten-gäng!