ponnymorsaninorr

Satt idag och såg gårdagens avsnitt av Ponnyakuten. Ja jag vet. Jag representerar väl inte riktigt den egentliga målgruppen. Men jag tycker att det är ett jättebra program. :)

Varje säsong förundras jag över hur vuxna människor tänker när dom skaffar ponny till sina barn. Jag menar, det här är ju oftast personer som klarar av att sköta ett jobb och en familj. Många av dom har säkert till och med ganska framstående positioner och är troligtvis tämligen välutbildade. (Med tanke på vad det kostar att ha häst.) Så dom kan ju inte vara helt ointelligenta ändå.

Men när det kommer till att köpa ett levande djur på 300-400 kilo som ett barn förväntas kunna ta hand om så verkar det som om all logik är som bortblåst. "Jag kan visserligen ingenting om hästar, men lilla Fia-Lotta har ju ridit på ridskola i två år så det ska nog gå bra. Och hon tycker ju att ponnyn är så söt." Alternativt: "Ponnyn har ju tävlat jättehöga klasser i hoppning så den kan nog en massa. Den springer visserligen väldigt fort, men det kanske ska vara så..."

Sedan är man jätteförvånad när det inte funkar. När barnet kommer hem gråtande för att ponnyn återigen har kastat av. Eller när det tog en timme att fånga ponnyn i hagen. Den här gången OCKSÅ! Eller när ponnyn för tjugonde gången skenar runt hoppbanan eftersom det stackars barnet inte har någon som helst kontroll över den.

I det här senaste avsnittet fick i alla fall några föräldrar komma till Tobbes gård för lite hästutbildning. Så himla bra! Dom fick både lära sig lite hästvett och prova att rida lite. Jag tror att vissa av dom fick en helt ny respekt för vad som krävs för att kunna ta hand om en egen häst. Det vore faktiskt något att införa för alla som tänkt köpa ponny till sina barn. Ett slags körkort eller typ som Grönt Kort. Man fick helt enkelt inte köpa hästen förrän både föräldrar och barn blivit godkända! Heja Tobbe Larsson!

P & K/ Ponnymorsan