Andningshål
Äntligen känner jag att jag kan släppa ner axlarna och ta ett djupt andetag. För idag har jag fått ägna en stund för mig själv i mitt andningshål - stallet. :)
Det har sagts så många gånger i alla möjliga sammanhang, men det tål verkligen att upprepas: Det FINNS inget bättre sätt att göra av med lite stresshormoner och gå ner i varv än att pyssla i stallet och pussa på en varm, mjuk mule!! Det är ingen slump att hästar blir vanligare och vanligare inom olika terapiformer.
Folk som inte håller på med hästar har jättesvårt att fatta det här, men bland det mest avkopplande jag vet är att i lugn och ro mocka en hästbox. Många i min omgivning har ifrågasatt varför jag överhuvud taget lägger ner tid i stallet när jag har så mycket annat omkring mig. Dom tycker liksom att det blir ytterligare en till sak som jag ska hinna med. Och så kan det väl kännas när man byter om hemma och ska åka iväg till stallet. Jag ser böckerna ligga uppslagna på skrivbordet och tvätten som hopar sig i tvättstugan. Men jag vet också att när jag väl är på plats och känner hästlukten och hör Avve gnägga i hagen, då försvinner all stress och jag kan börja fylla på batterierna med ny energi.
För ett antal år sedan jobbade jag inom vården och sprang rakt in i den berömda väggen. När jag väl blev sjukskriven sov jag konstant i två veckor. Jag tvingade mig upp på morgonen för att få iväg barnen som då var små. Sedan sov jag hela dagen tills dom kom hem. Sedan höll jag mig vaken (utan att göra någon som helst nytta) och såg mest fram emot kvällen när jag fick gå och lägga mig igen. Tack och lov för den snälle maken som även då var en klippa och tog hand om ALLT!
Jag tänker inte dra hela historien, för det var många turer innan jag så sakta började komma tillbaka. Men när jag äntligen började orka med lite mer än att ta hand om barnen och hemmet så bestämde jag mig ganska snabbt för att börja rida igen. Och det hjälpte mig enormt mycket! Ridlektionen en gång i veckan var verkligen en ljuspunkt och det var nog både hästarna och samvaron med likasinnade hästälskande tanter som jag såg fram emot. :)
Därför försöker jag få en stund i stallet varje vecka om det bara finns möjlighet. Det må ta lite tid från annat som kan verka viktigt, men det är det absolut värt! För personligen fattar inte jag hur icke-hästmänniskor orkar nåt alls! :)
P & K/ Ponnymorsan
Det har sagts så många gånger i alla möjliga sammanhang, men det tål verkligen att upprepas: Det FINNS inget bättre sätt att göra av med lite stresshormoner och gå ner i varv än att pyssla i stallet och pussa på en varm, mjuk mule!! Det är ingen slump att hästar blir vanligare och vanligare inom olika terapiformer.
Folk som inte håller på med hästar har jättesvårt att fatta det här, men bland det mest avkopplande jag vet är att i lugn och ro mocka en hästbox. Många i min omgivning har ifrågasatt varför jag överhuvud taget lägger ner tid i stallet när jag har så mycket annat omkring mig. Dom tycker liksom att det blir ytterligare en till sak som jag ska hinna med. Och så kan det väl kännas när man byter om hemma och ska åka iväg till stallet. Jag ser böckerna ligga uppslagna på skrivbordet och tvätten som hopar sig i tvättstugan. Men jag vet också att när jag väl är på plats och känner hästlukten och hör Avve gnägga i hagen, då försvinner all stress och jag kan börja fylla på batterierna med ny energi.
För ett antal år sedan jobbade jag inom vården och sprang rakt in i den berömda väggen. När jag väl blev sjukskriven sov jag konstant i två veckor. Jag tvingade mig upp på morgonen för att få iväg barnen som då var små. Sedan sov jag hela dagen tills dom kom hem. Sedan höll jag mig vaken (utan att göra någon som helst nytta) och såg mest fram emot kvällen när jag fick gå och lägga mig igen. Tack och lov för den snälle maken som även då var en klippa och tog hand om ALLT!
Jag tänker inte dra hela historien, för det var många turer innan jag så sakta började komma tillbaka. Men när jag äntligen började orka med lite mer än att ta hand om barnen och hemmet så bestämde jag mig ganska snabbt för att börja rida igen. Och det hjälpte mig enormt mycket! Ridlektionen en gång i veckan var verkligen en ljuspunkt och det var nog både hästarna och samvaron med likasinnade hästälskande tanter som jag såg fram emot. :)
Därför försöker jag få en stund i stallet varje vecka om det bara finns möjlighet. Det må ta lite tid från annat som kan verka viktigt, men det är det absolut värt! För personligen fattar inte jag hur icke-hästmänniskor orkar nåt alls! :)
P & K/ Ponnymorsan
Älskad mule! ♥
Kommentarer
Trackback
