Man lär så länge man lever

Man blir lätt lite slarvig och nonchalant när saker och ting bara flyter på. Men idag fick jag mig en nyttig påminnelse. Hädanefter kommer jag att vara mer noga med att använda handskar när jag leder hästar.

Jag skulle ta in hästarna i vår grupp i afton och jag började som alltid med bäbisen Fille. Han är lite valpig men har alltid varit hur snäll som helst när jag tagit honom till och från hagen. Han vill hemskt gärna smaka på allt som kommer i hans väg, men förutom det brukar han gå som en gammal hund bredvid en.

Idag var han dock lite på tårna direkt när jag tog honom från hagen. När vi kom in på stallplanen flippade han plötsligt ur och for omkring och viftade med frambenen. Jag försökte hålla honom kvar, men grimskaftet drogs ur handen och brände ett par fingrar så jag blev tvungen att släppa.

Som tur var stannade han direkt när jag släppt taget och stod och väntade på att jag skulle ta fast honom igen. Knashäst! Till slut tog vi oss i alla fall in till stallet (i typ passage). Till en början kändes det inte så farligt, men efter stund sved det ganska bra i fingrarna kan jag tala om. Jag fick i alla hjälp av vår snälla ridskolechef att plåstra om med lite Wetflex (funkar utmärkt som plåster!) Otroligt korkat dock att inte använda handskar!!

Jag var lite orolig att det skulle bli problem att hålla i tyglarna när jag skulle rida, men det gick faktiskt riktigt bra. Jag valde att rida inne i gamla manegen eftersom även Avve var lite på tårna och for omkring som ett yrväder när jag ledde honom förbi hoppbanan. Det kändes lite som att utmana ödet att rida ute när jag redan skadat mig en gång idag.

Han var i alla fall fin när jag red. Lite ostadig i formen, men det berodde nog mest på att jag var lite ofokuserad och inte riktigt orkade vara stadig i sitsen. Vi passade på att träna lite på lätt C:2 inför helgens bravader. Jag har pluggat programmet här hemma, men det är ganska stor skillnad när man rider det. Jag hoppas att jag inte ska rida fel på lördag.

P & K/ Ponnymorsan


Kommentarer
Postat av: Pernilla W Ödlund

Träffade äntligen på din syster idag :)
Var en sväng till kliniken och skodde några hästar och efteråt gick vi in på Lillhästen och då var Carro där. Mycket trevligt att äntligen få ett ansikte till namnet.

Jag håller tummarna i helgen!!

Svar: Vad trevligt! Vi är verkligen heeelt olika varandra, men hon är helt okej ändå! ;)
Maria

2013-09-11 @ 21:33:45
URL: http://pernillaodlund.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0