ponnymorsaninorr

Imorse gick jag omkring här hemma och myste i morgonrocken i godan ro när telefonen ringde. Det var en våra stallkompisar, Anneli som var lite bekymrad över Avve. När hon och Maja hade släppt ut honom i hagen imorse så verkade han helt normal. De gick och hämtade nästa gäng och när de kom ut fem minuter senare så låg han ner och var helt ointresserad av höet. Eftersom dom känner Avve och vet hur mycket han tycker om mat så började varningsklockorna ringa.

Så det blev till att kasta på sig stallkläder och skynda iväg. Snälla Anneli var så gullig och erbjöd sig att promenera med lillprinsen tills jag kom fram. När jag kom dit hade Linnéa hunnit ut från sin specialidrottslektion och var ute och gick med honom. Han verkade dock redan då ganska pigg och magen hade börjat komma igång.

Jag gick en liten stund och släppte sedan ut honom i hagen och han började då äta höet på en gång. Vilken lättnad! Jag stannade i alla fall kvar en stund och mockade och fixade lite grejer så att jag kunde hålla ett öga på honom. Men tack vare att han fick börja röra på sig på en gång så släppte det nog direkt.

Avve ÄR väldigt känslig i magen, men sedan han började få lunchhöet i slowfeeding-nätet så har han inte haft en enda kolikkänning. Jag misstänker dock att det kan vara någon som missat och råkat ge honom hösilage vilket han absolut inte tål. Så nu har jag gjort nya ÄNNU tydligare skyltar att sätta upp så att ingen ska kunna missa informationen. Suck! Det här är verkligen en av nackdelarna med att ha hästen uppstallad i ett så stort stall. Man har inte alls samma koll på vad som händer. Men nu får vi hoppas att det ska funka i fortsättningen.

P & K/ Ponnymorsan