Luftfärder och snälla flickor

Det har återigen varit en spännande och givande träningshelg. Det var bara synd att jag missade gårdagens clinic för det hade varit väldigt intressant att se och höra när Tomas pratade om hoppningens grunder, ryttarens sits, hästens lösgjordhet m. m. Men jag fick ju se träningspassen både igår och idag. Det har i stort sett gått bra. Det har blivit några stopp, vilket ju var jättebra eftersom Linnéa har fått bra tips och hjälp med hur hon ska rida och framför allt hur hon ska tänka. Det är ju såna här gånger man vill att problemen ska visa sig. Annars är det otroligt svårt att få hjälp med det.

Tyvärr resulterade ett stopp i att Linnéa flög av, landade på rygg och tappade andan en stund. Det såg ganska otäckt ut, och det är inte precis sånt man vill se som mamma. Det gick dock bra och hon fortsatte att rida efter ett litet enskilt snack med Tomas. (Tack och lov för säkerhetsvästar!) Sista rundan gick riktigt bra även om jag tyckte att det såg lite försiktigt ut först.

En sak som Tomas pratade med Linnéa om är att hon är lite för mycket "snäll flicka" när hon rider. Avve har ju ganska bestämda åsikter om saker och ting och då måste ryttaren vara ännu mer bestämd. Man ska givetvis inte vara dum, men Linnéa måste alltid "äga" sista språnget. Det ska alltid vara hon som bestämmer var sista galoppsprånget före hindret ska vara.

Tänk vad konstigt det kan vara. Vissa ryttare har ingen självinsikt alls utan skyller det mesta på hästen. Ser sällan sin egen del i det som händer. Medan andra utgår ifrån att om något inte går som man hade tänkt så är det jag som ryttare som gjort fel. Ibland är det ju faktiskt hästen som inte svarar på ryttarens signaler...

En annan sak jag tänkt på i helgen som är ganska intressant är hur olika vi ser på tränaren. De allra flesta som varit med och tränat för Tomas är supernöjda. Men så finns det ju alltid dom som haft ett halvknackigt träningspass som skyller det mesta på tränaren. Även i det fallet ser man inte sin egen del i det hela. Ofta har man inte heller hört och föstått vad det är han har försökt åstadkomma. Men alla tränare passar ju inte heller för alla ryttare. Fast nog är det lite konstigt att en tränare som duger att träna ett landslag och som regelbundet tränar svårklass-ekipage inte ska duga att träna våra ekipage som tävlar lätt B - lätt A... ;)

P & K/ Ponnymorsan

Kommentarer
Postat av: Ewe

Sen så tror jag att många glömmer att en tränare som är bra och nogrann som Tomas är kanske ändrar mycket för både häst och ryttare vilket ju faktiskt gör att det uppstår en del problem innan det blir bättre .. Tomas träningar tycker jag är upplagda för en långsiktig plan vilket ju är toppen men en del kan inte riktigt ta att de kanske får någon / några sämre träningar innan. Det vänder och blir bättre vilket är trist ..
Sen är det ju faktiskt så att man måste kanske ge en tränare ett par chanser innan man bestämmer vad man tycker om dom :)

Jag har ju bara ridit ett pass för Tomas men hoppas innerligt att han fortsätter att komma så jag också får chansen :)

Svar: Exakt!! Vill man komma vidare och utvecklas måste man ibland ta att det känns lite knöligt ett tag. Man måste våga att hamna utanför sin "comfort-zone". Annars kommer man ju att stå och stampa på samma fläck hela tiden.
Maria

2013-04-08 @ 01:19:45
URL: http://evi0627.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0