Smedsmyrans Riva

När man som jag hållit på med hästar mer eller mindre hela sitt liv så är det rätt många hästar som passerat revy. Vissa av dom får en speciell plats i hjärtat. Vårt lilla kallblodssto Smedsmyrans Riva är en sån häst.

Riva föddes 1981 på min farbrors stuteri Smedsmyran. Hon var e. River ue. Pavin. Min pappa som var en hästälskare av stora mått köpte Riva som unghäst. Han hade älskat hästar sedan barnsben, och nu när hans döttrar hade fullt upp med ridandet så var det hans tur att få en egen häst att pyssla med.

Riva var brun med bläs och väldigt söt! Hela familjen blev snabbt förtjusta i henne. Pappa och Riva jobbade på tillsammans. Hon kördes in och tränades. Så småningom blev det dags att starta på travet. Men någon stjärna på travbanan blev aldrig Riva. Det var helt enkelt inte hennes grej. Kanske kände hon på sig att det fanns så mycket annat roligt man kan göra. ;)

Riva visade sig nämligen vara en utmärkt ridhäst. Supersnäll och trygg när man red ut i skogen. Vem som helst kunde rida henne, man behövde aldrig vara orolig att hon skulle hitta på något dumt! Och många tjejer var det som var sugna på att rida henne!

Det spelade ingen roll vilken disciplin det var. Riva var en stjärna i både hoppning och dressyr och tävlade också i båda grenarna med olika ryttare. Bland annat blev hon blixtinkallad att ställa upp för SRK´s dressyrlag och gjorde succé! Hon slog många "riktiga" dressyrhästar! :) Hon var även med i många olika inslag i klubbens luciashower genom åren.

När pappa gick bort i alltför tidig ålder fick min syster Carre och hennes man Urban överta Riva. Det blev en jättebra lösning, för på så sätt fick Riva bo kvar på gården. Ubbe var med och bildade Skellefteå Ridklubbs körsektion och började träna körning med Riva. Även denna gren visade sig passa den lilla nordisen perfekt. Hon var ju väldigt lydig, positiv och ville alltid göra sitt bästa.

Ubbe och Riva ställde upp i många körtävlingar med strålande resultat. Bland annat kvalade dom och ställde upp i SM 1998. Där slutade dom på 5:e plats om jag inte minns fel. Hur många nordisar kan skryta med det? ;)

Vintern 1999 fick Riva vandra vidare till de evigt gröna ängarna, men jag kommer aldrig att glömma henne. Hon hann under sina år göra ett stort och varaktigt hovavtryck bland Skellefteås hästmänniskor. Som min syster sa; Det finns inte många hästar som haft ett så brokigt liv och glatt så många människor! :)

P & K/ Ponnymorsan

                                                                      Jag och Riva på klubbhoppning.

                                                                             Riva i sin hage i Myckle.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0