Akuten
Igår hade jag oturen att få tillbringa en väldigt solig och fin dag på akuten. Det kändes ju lite surt, men det var ändå värt det eftersom min stackars astmatiska mamma mådde bättre när vi åkte därifrån! :)
Har ni tänkt på hur fascinerande det kan vara att sitta och betrakta människor på ett sånt ställe? Det är klart, att kommer man dit och läget är riktigt allvarligt för en själv eller någon man tycker om så tänker man nog inte på alla andra som sitter där. Men nu var det ju inte något livshotande vi var där för, och då hinner man fantisera en hel del.
Det var en salig blandning av människor. Unga friska människor som råkat ut för idrottsskador. Gamla skröppliga gubbar med medföljande gamla nästan lika skröppliga gummor. Små barn som försökte få tiden att gå i det tråkiga väntrummet.
Såna gånger kan jag inte låta bli att fantisera om vad de är för personer. Vad har dom råkat ut för som gjort att dom måste uppsöka akuten denna vackra vårvinterdag? Vem är den där gamla gubben egentligen? Vad har han varit med om i sitt liv? Han kanske har gjort spännande resor, eller varit en hårt arbetande lantbrukare. Och den där unge killen som inte pratar så bra svenska, har han varit tvungen att fly hals över huvud från sitt hemland för att slippa bli fängslad och torterad för sina åsikter?
Nu blev det en ganska lång väntan innan vi fick träffa en läkare. Men hjälpen kom till slut och mamma fick lättare att andas. Och hur ofta sitter man så där i en grupp med människor man inte känner när man faktiskt har tid att betrakta andra? Oftast springer ju bara livet förbi i expressfart och man hinner inte ens notera vilka människor man passerar på vägen. Såna här gånger kan jag inte heller låta bli att tänka: Tack och lov att vi än så länge har en någorlunda fungerande sjukvård som finns till för alla!
Nu tänker jag i alla fall ta vara på solen idag. Linnéa har stalljour på ridhuset så jag har lovat att ta hand om Avve och rida honom. Det blir riktigt mysigt! :)
P & K/ Ponnymorsan
