ponnymorsaninorr

Jag har precis läst ett av de vettigaste inlägget hittills i stilhoppningsdebatten. Det är hoppryttaren Niklas Jonsson som skriver i sin blogg. Se länken: http://torsjogard.horseworld.se/2014/01/27/angaende-stilhoppning/  Eller läs texten här:

Jag har aktivt hållit mig utanför debatten angående stilhoppningens vara eller inte vara inom ponny sporten ända tills nu. Tillslut kunde jag, som så många med mig, inte hålla mig längre. Jag kastar mig nu hejdlöst in i denna glödheta och för så många tydligen totalt livsviktiga fråga.

En av orsakerna att jag hållit mig undan är att jag faktiskt inte är helt säker på om det är rätt eller fel att stilhoppning ska vara en avgörande faktor på SM för ponny.  Trots det var jag faktiskt en av domarna på SM i Årsta-runsten 2013. Principiellt är jag för stilhoppning men ser också en problematik kring hur den ska användas på ett korrekt och hållbart sett. För mig handlar det om när, var och hur vi använder den. Ska den användas måste nog majoriteten av de som utsätts för den förstå och gilla tanken med tävlingsformen. För att uppnå det krävs att förespråkarna hittar ett bättre sätt att kommunicera syftet. Den andra orsaken är att jag tycker att diskussionen allt för ofta är på en så låg nivå så att jag slutar läsa den när jag inser att det mest handlar om pajkastning och vem som tagit vems hink i sandlådan. De flestas åsikter i ämnet verkar handla om att förbundet är dumma i huvudet. Att deras livsuppgift skulle vara att försöka förstöra ponnysporten och samtidigt reta gallfeber på de stackars ponnyryttarna med deras föräldrar i släptåg.” Name droppa” några framgångsrika ryttare med dålig stil för att ge tyngd åt sin åsikt. 

Jag har inte facit hur vi utvecklar svensk ridsport maximalt och tycker att en ärlig och öppen diskussion är enda vägen till framgång. Fast det bygger på att den hålls på underbyggda fakta vilket sällan görs i detta fall. Jag tänkte här och nu leverera några fakta som du kan begrunda och använda som ”stödord” i din framtida argumentation.

*Det är bättre om man lär sig rätt ifrån början i stället för fel.

*En bra sitts gör att ryttarens förmåga att påverka hästen positivt ökar.

*En bra väg till och från hindret ökar sannolikheten till ett lyckat resultat.

*En rytmisk och väl avvägd galopp ökar sannolikheten till ett bra resultat

*En bra samverkan med sin häst är på lång sikt en förutsättning för framgång.

*Roger- Yves Bost vinner inte tack vare sin stil, utan trots sin stil.

*Ingen av dessa fakta ovan har en tjänsteman på förbundet kommit på för att jävlas utan är baserad på helt andra grunder.

*Det finns ingen dold agenda på förbundet eller klausul i anställningskontraktet där det står skrivet
- Din uppgift är att förstöra ponnysporten och samtidigt gärna reta upp och förstöra så mycket du kan för alla ”ponnyföräldrar”.

 Så om vi nu gemensamt kan enas om dessa fakta och ha de som grund för våra funderingar på hur vi utvecklar sporten så kommer vi gemensamt nå längre och betydligt fortare än om vi ska slösa tid på massa tjafs. Om någon tvivlar eller ifrågasätter dessa fakta är ja mer än villig att förklara lite mer ingående de olika punkterna om så önskas i ett annat inlägg.

Vissa propagerar för att ponnysporten skall ”hoppa av” och driva sig själv. Jag tror jag det vore förödande.  De flesta som är aktiva inom ridsporten är det bara under en begränsad tid då många barn slutar tävla. De vill inte säga att deras röst är oviktig men om dessa själva ska bestämma om sportens framtida utveckling finns nog en överhängande risk att de flesta beslut blir väl kortsiktiga.

Jag vet att de som jobbar på förbundets drivkraft är att försöka utveckla sporten. De gör de tillsammans och i samspråk med folk som levt i sporten i 30-40-50år. Folk som brinner för ridsporten och vill hitta styrmedel till bättre utbildning av våra unga och för all del äldre ryttare.  Hoppryttarens kontrollstation är tävlingar och det är de som ska ge feedback om utbildningen är på rätt väg. Fast jag, och de som förespråkar stilhoppning, ser att resultatet av vårt tävlingssystem inte alltid premierar en bra prestation.

 Som jag sa så har jag inte facit på hur detta ska uppnås. Stilhoppning är absolut ett styrmedel som kan fungera i detta syfte, men det finns kanske fler och möjligtvis bättre. För mig är det vad diskussionen borde handla om. Hur vi gemensamt hittar styrmedel för att utveckla våra svenska tävlingar och i förlängningen svenska ryttare.  För det krävs en seriös diskussion där allas röst får höras. Ett hett tips från mig till er, sluta skrik i olika forum på nätet och ta en funderare på hur du kan bidra i denna fråga och samtidigt föra den framåt. Ta sedan kontakt med någon som sitter i en beslutande ställning och i lugn och ro vädra dina idéer. Så min insatts i denna diskussion blev inte själva sakfrågan utan att försöka höja nivån på debatten.

Ps: Ni som nu funderar på att skicka mig en arg kommentar, läs de jag skrev en gång till och gärna sista stycket en extra gång så besparar ni er lite tid.

/Niklas