ponnymorsaninorr

Nu är ju äntligen årets bokrea igång! :) Ni som har följt mig ett tag vet att jag är en bokmal av stora mått. Om jag inte har en bok på gång så får jag lite lätt ångest. Tyvärr finns det inte så mycket tid över till skönlitteratur men varje kväll innan jag somnar blir det några kapitel. 

Idag på lunchen gick jag med lätta steg till Akademibokhandeln. Och där skulle jag kunnat ägna hela dagen, men tyvärr tror jag inte att min arbetskompisar hade uppskattat det så jag fick nöja mig med en liten aptitretare. Jag tycker i alla fall att jag fick till en bra blandning. En deckare, lite lättsam humor och lite mer seriös läsning. 

När jag kom hem i afton och tänkte visa upp mina fynd så kände jag dock snabbt att mina fina inköp hamnade en aning i skymundan. Maken hade nämligen också shoppat idag. På en heeelt annan nivå...

Ja det kan man verkligen fråga sig en dag som denna. +5 grader, sol och fågelkvitter. Helt underbart! Tyvärr medför det att stallplanen blir som en skridskobana men det är ju tur att det finns broddar att sätta på skorna. (Mina alltså. Avve har såklart alltid broddar på sig.) Idag fick jag en tillsägelse av Inge som jobbar i stallet att jag borde gå och ta på mig broddarna innan jag halkar och slår mig. Och när Inge säger ifrån, då lyder jag! ;)

Jag tänkte på en sak angående broddar. För några år sedan var broddar på skorna starkt förknippade med gråhåriga tanter och gubbar med keps. Såg man någon som hade broddar så var dom 99 gånger av 100 över 70 år. Men den här vintern har verkligen broddar slagit stort här uppe. Jag tror att alla jag känner numera äger minst ett par broddar. Själv har jag ett par i stallet i och ett par hemma.

Förutom det vanliga stallfixet och ett väldigt trevligt ridpass så hann jag även med ett möte med vår ridskolechef. På dagordningen stod planering för klubbens ponnylag. Det är så roligt när vi nu äntligen börjar ha så många ponnyekipage! Och många av dom är också sugna på att tävla lag. Så nu är det bara att sy ihop något vettigt av det hela. Vilket visserligen innebär ytterligare några timmar av ideellt arbete, men det är det sååå värt! :)

Ridpasset var som sagt en trevlig upplevelse. Jag var väldigt sugen på att rida ut, men jag tycker att det är lite väl spännande när man först måste ta sig levande förbi en lång sträcka med blankis innan man kommer till ridbara vägar. Så det fick bli manegen idag igen. 

Avve var först lite loj. Han hade nog hoppats på en skogstur. Så jag började med att sätta igång honom i ett friskt tempo i både trav och galopp. Och när han väl vaknade till så var han superfin! :) Travade på i en stor trav och galopperade i en riktigt fin form. Eftersom han kom igång så pass bra så tränade jag också på lite enkla byten. Och vi fick faktiskt till några riktigt hyfsade tycker jag. Vi får nog fortsätta att träna på enkla byten så att den hårda coachen tycker att vi förbättrat oss lite när hon kommer nästa gång. ;)

P & K/ Ponnymorsan

Då var ännu ett årsmöte avklarat och därmed är jag inne på mitt andra år i Skellefteå Ridklubbs styrelse. Och jag kan bara konstatera att det stämmer mycket bra det någon sa till mig när jag blev invald ifjol: Det tar ungefär ett år att komma in i arbetet och att börja känna att man greppar vad det handlar om. Så nu tror jag att detta år kommer att bli ÄNNU roligare och fyllt av en massa trevliga aktiviteter och möten med fantastiska hästälskande människor! :)

Eftersom jag nu avklarat årets sista stora tenta (hoppas att det inte blir omtenta...) så var det otroligt skönt att kunna ägna lite tid i stallet idag. Jag och Linnéa åkte dit tillsammans och pysslade på. Linnéa red ut på en pigg Avve i det vackra våraktiga vädret. Eftersom den lille prinsen "bara" longerades i fredags och fick vila igår så var han såklart överlycklig att få en skogstur med lite plumsande i djupsnö. :D

Medan Linnéa red passade jag på att märka upp våra höpåsar ordentligt. Vi har nu tyvärr fått lov att frångå slowfeeding-nätet i hagen. Avve är heeelt omöjlig och sliter bara sönder dom. Jag vet inte vad man skulle kunna hitta för nät som håller för hans hårdhänta behandling. Kanske finns det några som är tillverkade i kevlar eller nåt? I alla fall så gör vi nu så att vi lägger in en del av kvällshöet i boxen så att han får det till middag när han kommer in. På så sätt så har vi spridit ut måltiderna så gott det går. 

Innan vi åkte till stallet idag var jag duktig och tog i tu med lite pälsvård på vår gamle setter Chivas. Till hans stora förtret kan jag tillägga. Han uppskattar verkligen inte att bli ompysslad men han är väldigt tålmodig och gör inga stora protester även om kroppsspråket visar att han är allt annat nöjd med situationen. Hans tassar har varit så otroligt lurviga på sista tiden så när det är lite plusgrader ute så har han med sig en hel snöhög i tassarna när han varit ute. Men nu blev han riktigt stilig och eftersom han varit så duktig så fick såklart godis när vi var klara. :) Bjuder på före- och efterbilder!

P & K/ Ponnymorsan

Jag skulle vilja uppmärksamma något roligt som har hänt. Stiftelsen Gothenburg Horse Show delar varje år ut stipendier till elitsatsande juniorer och unga ryttare. I år går en del av stipendiepengarna till Västerbottens Ridsportförbunds satsning på ponnydressyr. Jätttekul! :D

 

Så här står det att läsa på SvRF`s hemsida:

 

Så kul att vårens träningar äntligen kommit igång igen! :) Det blev ett ganska stort gäng som svettades i nya manegen under helgen. Bland annat klubbens duktiga körekipage Pia och Sarek. Sarek är ett före detta travruss som numera återfinns på körtävlingar runtom i landet där han och hans matte Pia har nått stora framgångar i enbet. I år tror jag bestämt att dom satsar på SM. :)

För Linnéa och Avve har det också gått bra i helgen. Dom har fått träna på mycket matnyttigt till exempel öppna och bakdelsvändningar. Dom har även trimmat en hel del enkla byten vilket verkligen behövs eftersom Avve tycker att det mycket enklare med "riktiga" byten. (Vilket han ju inte riktigt har så stor nytta av när han tävlar dressyr som ponny.) Dom fick i alla fall till några bra enkla. Som belöning fick Avve visa upp några seriebyten efter diagonalen vilket såklart uppskattades. :) Nu finns det massor att träna på tills Carre kommer upp nästa gång i mars.

Jag hade också glädjen att träffa en ponnyfamilj från Luleå som ville prova att träna för Carre. Dom flyttar nämligen till "Guldstaden" i sommar och har en dotter som tävlar dressyr och en som tävlar hoppning. Jättekul att vi får lite nytillskott! Vi kommer snart att vara riktigt farliga på ponnyfronten! :) Det känns faktiskt lite surt att vi nu är på väg att lämna ponnyvärlden. När det nu äntligen börjar hända saker. Vi var faktiskt under lång tid de enda som åkte på ponnytävlingar från SRK. 

Igår kväll var vi allihop bjudna på middag hos mamsen. Det var väldigt trevligt. För att inte tala om god mat såklart. Och ännu trevligare blev det när vår tidigare medryttare Ebba kom förbi och vi fick prata lite gamla minnen. Oj vad vi skrattade! Tårarna bara sprutade! :D Linnéa och Ebba var bästisar och närmaste grannar när dom var små och dom hittade på så många roliga upptåg! 

Förutom utsläpp imorse och träningen efter det så har dagen för min del bestått av tentaplugg. Med vissa avbrott för att kolla herrarnas OS-stafett. Shit vilken helg det varit för svenska skidlandslaget! Dom är ju heeelt grymma! Och grymmast av dom allihop är nog Charlotte Kalla! Jag säger bara: Vilken vinnarskalle! 

Nu ska jag återgå till pluggandet och bjuder på en bild från sommaren när Ebba hade sin sommarponny Madonna hos oss. Både Tove och Maja var på plats på läktaren igår och fotade och filmade igår så jag hoppas att jag ska kunna bjuda på färska träningsbilder snart. 

P & K/ Ponnymorsan

Jag hade planerat mina lediga förmiddagstimmar in i minsta detalj. Först skulle jag ta en powerwalk på promenadbandet. Sedan hade jag räknat ut att jag skulle hinna se två inspelade föreläsningar och ändå hinna dammsuga innan jag skulle göra mig i ordning, äta lunch och åka till jobbet. Dessutom skulle jag hinna åka lite tidigare så att jag kunde svänga in på Ica på vägen och handla vaniljhjärtan till familjens alla-hjärtans-dag-fika ikväll. 

Planen började spricka lite lätt redan från början. Satt och surrade vid frukostbordet med dottern som hade sovmorgon. Jättemysigt, men hips vips hade det gått lite för lång tid så powerwalken ströks från schemat.

Började se ena föreläsningen. Men jag hade väldigt svårt att fokusera och pausade hela tiden för att kolla mail, fixa lite med ridtiderna till Carreträningarna i helgen, kom på att jag hade lovat Maja att skicka henne ett dokument inför ett möte som ponnyryttarna ska ha på söndag. Och visst ja! Dokumentet måste ju redigeras lite först. "Fixar det också, sen kan jag fortsätta med föreläsningen."

Jag hann förstås inte se länge förrän telefonen ringde. Mer planering av Carreträningarna. Dessutom hann jag prata typ en halvtimme med TS ordförande. Vi hade mycket intressant att diskutera, faktiskt intressantare saker än synträning för äldre med synnedsättning. ;) Och MYCKET intressantare än dammsugningen som nu också strukits från mitt schema.

Till slut var det bara att inse att det inte var lönt att fortsätta med föreläsningen eftersom jag ändå inte fick något sammanhang i det hela när jag hela tiden pausade den stackars professorn mitt i meningarna. Så jag gjorde mig i ordning, åt lunch och kom fram till att jag inte skulle hinna på Ica innan jobbet heller. Hahaha! Herregud vad jag är dålig på att planera mina dagar! Eller rättare sagt; Jag är ganska bra på att planera men väldigt dålig på att hålla mig till planen. 

Trevlig Alla ♥-ans dag allihop! /Ponnymorsan

Nu har vi klarat av ett år utan vår älskade lilla Tara. Igår var det exakt ett år sedan hon gjorde sin sista resa. Så tungt som det kändes i början så trodde vi nog inte att det någonsin skulle gå att titta på bilder och filmer med den sötaste lilla sockertoppen. Men tiden går och sakta men säkert blev det lättare. Jag kan fortfarande få en gråtklump i halsen när jag ser henne på film, men jag börjar inte längre storgråta. Det går helt enkelt inte att beskriva hur mycket den lilla ponnyn har gett oss. ♥

Jag har funderat en hel del kring det här med föräldraansvar. Hur mycket eller hur lite kan man begära av föräldrar som köper häst/ponny till sina barn? Hur stort ansvar är det rimligt att lägga på sitt barn? Det beror ju såklart på hur gammalt barnet är och naturligtvis klarar olika barn av att ta olika mycket ansvar också. Men när det gäller ponnyryttare så handlar det ju trots allt oftast om ungdomar som är under 18 år.

Bland annat blev det prat om detta på ett möte jag var på och då gällde frågan ansvar för ungdomar som vistas på ridanläggningen sena kvällar utan vuxen ansvarig. Det är ju som bekant inte helt riskfritt att hantera hästar och att rida. Olyckor kan såklart även hända oss vuxna, men vi får ju liksom ta ansvar för oss själva. 

En synpunkt var att det kan vara svårt att kräva av föräldrarna att vara med barnen i stallet på kvällen efter att personalen gått hem. Det skulle i så fall förutsätta att alla har föräldrar som är hästintresserade. Jag håller med om att man inte kan KRÄVA detta. Däremot håller jag inte alls med om att föräldrarna måste vara intresserade för att tillbringa ett par timmar i stallet med sitt barn. När man bestämmer sig för att öppna den stooora plånboken och införskaffa en ponny till sitt barn så måste man också inse att det i köpet ingår ett mycket stort ansvar för mig som förälder. Vare sig jag är hästintresserad eller inte.

Dels är det ett stort levande djur som det handlar om och dels är det en inte helt ofarlig sysselsättning för barnet. Mina barn har genom åren hållit på med sporter som jag egentligen inte alls varit det minsta intresserad av. Fotboll, innebandy, teakwondo för att nämna några. Men även om jag inte varit intresserad av sporten som sådan så blir jag ju intresserad av vad mitt barn håller på med. Jag har stått och frusit på många fotbollsträningar och cuper.

Om jag köper en häst till mitt barn så måste jag kanske vara beredd på att ägna en hel del tid i stallet. Frånsett det här med skaderisken så kan det ju också vara bra att ha lite koll på hur barnet verkar hantera hästen. Verkar det fungera bra? Det är inte alls säkert att mitt barn berättar hemma om det är problem med hästen. Tänk om mamma och pappa vill sälja den??

Och hittar barnet så småningom på att det skulle vara kul att tävla, då kanske jag måste ställa in mig på att tillbringa hela dagar/helger på diverse tävlingsplatser. Vad händer om tonåringen skadar sig på tävlingsbanan och jag inte är på plats? 

Därmed inte sagt att det är nödvändigt att ha hästkunniga föräldrar. Visst, det underlättar en hel del. Men en duktig ambitiös ungdom med kunniga människor i sin absoluta närhet kan visst fixa det på ett galant sätt. Det viktiga är, tror jag, att föräldrarna är engagerade och villiga att lära sig.

P & K/ Ponnymorsan

Tänk att vi snart har gjort bort de kallaste månaderna! Vintern har gått ovanligt fort tycker jag. Kanske för att den varit så pass lindrig. Varken speciellt kallt eller mycket snö. (Än så länge i alla fall). Fast nog hade det gärna fått komma lite mer snö. Det har ju långa perioder varit helt värdelöst underlag ute. Nu är det ju ingen panik när man har tillgång till ridhus 7 dagar per vecka, men det är ju trevligt att kunna variera och rida ute i skogen också. Både för ryttare och hästar.

När jag var i stallet idag hörde jag fågelkvitter från Gläntan där vi brukar rida på sommaren. Det var inte utan att jag fick lite vårkänslor. :) Jag och Avve red ett pass i ridhuset med lite travbommar och ganska mycket galopparbete. Han var jättefin och jobbade på otroligt bra i galoppen. Jag brukar sällan få till så bra galopp som idag. Oj vad roligt det var! :D Sådär så att man aldrig vill avsluta ridpasset! Det gjorde jag i alla fall efter nästan en timme och då var både jag och Avve lite svettiga. (Eller rättare sagt, Avve var lite svettig och jag var väldigt svettig!) 

Jag är ganska stolt över mig själv för jag kom äntligen ihåg att gå förbi kontoret och visa upp vaccinationsintyget och lämna Linnéas enkät om arbetsgrupper. Man får lämna in en ny varje år där man fyller i vilken arbetsgrupp man vill tillhöra. Linnéa har i flera år tillhört bangruppen och där fortsätter hon även i år. Jag tycker att det är bra att man kan välja vad man vill hjälpa till med. Risken att folk inte gör sina arbetsuppgifter blir betydligt mindre när man själv kan påverka vad man ska göra i stället för att bli påtvingad en uppgift.

Igår vad det förresten en stor dag. Det var då exakt 20 år sedan jag och den snälle maken blev ett par! ♥ Vi firade det hela med att gå på Restaurang Bryggargatan och äta en fantastiskt god middag. Personligen så tycker jag nog att det är Skellefteå bästa restaurang. Riktigt bra mat, supermysig atmosfär och väldigt trevlig och proffsig personal. Dessutom en vacker utsikt över Skellefteälven. 

I helgen måste jag försöka vara duktig och plugga för jag har känt mig lite omotiverad ett tag och ligger nu efter en del. På söndag har vi stalljour, men jag tror nästan att Linnéa får fixa det själv för jag måste verkligen jobba ikapp lite. På aftonen blir det dock en tur till stallet för då är det möte för alla privatuppstallade.

P & K/ Ponnymorsan