Föräldraansvar
Jag har funderat en hel del kring det här med föräldraansvar. Hur mycket eller hur lite kan man begära av föräldrar som köper häst/ponny till sina barn? Hur stort ansvar är det rimligt att lägga på sitt barn? Det beror ju såklart på hur gammalt barnet är och naturligtvis klarar olika barn av att ta olika mycket ansvar också. Men när det gäller ponnyryttare så handlar det ju trots allt oftast om ungdomar som är under 18 år.
Bland annat blev det prat om detta på ett möte jag var på och då gällde frågan ansvar för ungdomar som vistas på ridanläggningen sena kvällar utan vuxen ansvarig. Det är ju som bekant inte helt riskfritt att hantera hästar och att rida. Olyckor kan såklart även hända oss vuxna, men vi får ju liksom ta ansvar för oss själva.
En synpunkt var att det kan vara svårt att kräva av föräldrarna att vara med barnen i stallet på kvällen efter att personalen gått hem. Det skulle i så fall förutsätta att alla har föräldrar som är hästintresserade. Jag håller med om att man inte kan KRÄVA detta. Däremot håller jag inte alls med om att föräldrarna måste vara intresserade för att tillbringa ett par timmar i stallet med sitt barn. När man bestämmer sig för att öppna den stooora plånboken och införskaffa en ponny till sitt barn så måste man också inse att det i köpet ingår ett mycket stort ansvar för mig som förälder. Vare sig jag är hästintresserad eller inte.
Dels är det ett stort levande djur som det handlar om och dels är det en inte helt ofarlig sysselsättning för barnet. Mina barn har genom åren hållit på med sporter som jag egentligen inte alls varit det minsta intresserad av. Fotboll, innebandy, teakwondo för att nämna några. Men även om jag inte varit intresserad av sporten som sådan så blir jag ju intresserad av vad mitt barn håller på med. Jag har stått och frusit på många fotbollsträningar och cuper.
Om jag köper en häst till mitt barn så måste jag kanske vara beredd på att ägna en hel del tid i stallet. Frånsett det här med skaderisken så kan det ju också vara bra att ha lite koll på hur barnet verkar hantera hästen. Verkar det fungera bra? Det är inte alls säkert att mitt barn berättar hemma om det är problem med hästen. Tänk om mamma och pappa vill sälja den??
Och hittar barnet så småningom på att det skulle vara kul att tävla, då kanske jag måste ställa in mig på att tillbringa hela dagar/helger på diverse tävlingsplatser. Vad händer om tonåringen skadar sig på tävlingsbanan och jag inte är på plats?
Därmed inte sagt att det är nödvändigt att ha hästkunniga föräldrar. Visst, det underlättar en hel del. Men en duktig ambitiös ungdom med kunniga människor i sin absoluta närhet kan visst fixa det på ett galant sätt. Det viktiga är, tror jag, att föräldrarna är engagerade och villiga att lära sig.
P & K/ Ponnymorsan
Bland annat blev det prat om detta på ett möte jag var på och då gällde frågan ansvar för ungdomar som vistas på ridanläggningen sena kvällar utan vuxen ansvarig. Det är ju som bekant inte helt riskfritt att hantera hästar och att rida. Olyckor kan såklart även hända oss vuxna, men vi får ju liksom ta ansvar för oss själva.
En synpunkt var att det kan vara svårt att kräva av föräldrarna att vara med barnen i stallet på kvällen efter att personalen gått hem. Det skulle i så fall förutsätta att alla har föräldrar som är hästintresserade. Jag håller med om att man inte kan KRÄVA detta. Däremot håller jag inte alls med om att föräldrarna måste vara intresserade för att tillbringa ett par timmar i stallet med sitt barn. När man bestämmer sig för att öppna den stooora plånboken och införskaffa en ponny till sitt barn så måste man också inse att det i köpet ingår ett mycket stort ansvar för mig som förälder. Vare sig jag är hästintresserad eller inte.
Dels är det ett stort levande djur som det handlar om och dels är det en inte helt ofarlig sysselsättning för barnet. Mina barn har genom åren hållit på med sporter som jag egentligen inte alls varit det minsta intresserad av. Fotboll, innebandy, teakwondo för att nämna några. Men även om jag inte varit intresserad av sporten som sådan så blir jag ju intresserad av vad mitt barn håller på med. Jag har stått och frusit på många fotbollsträningar och cuper.
Om jag köper en häst till mitt barn så måste jag kanske vara beredd på att ägna en hel del tid i stallet. Frånsett det här med skaderisken så kan det ju också vara bra att ha lite koll på hur barnet verkar hantera hästen. Verkar det fungera bra? Det är inte alls säkert att mitt barn berättar hemma om det är problem med hästen. Tänk om mamma och pappa vill sälja den??
Och hittar barnet så småningom på att det skulle vara kul att tävla, då kanske jag måste ställa in mig på att tillbringa hela dagar/helger på diverse tävlingsplatser. Vad händer om tonåringen skadar sig på tävlingsbanan och jag inte är på plats?
Därmed inte sagt att det är nödvändigt att ha hästkunniga föräldrar. Visst, det underlättar en hel del. Men en duktig ambitiös ungdom med kunniga människor i sin absoluta närhet kan visst fixa det på ett galant sätt. Det viktiga är, tror jag, att föräldrarna är engagerade och villiga att lära sig.
P & K/ Ponnymorsan
Kommentarer
Trackback
