ponnymorsaninorr

I söndags var det ju dags igen för föreläsning med Tomas Torgersen. Jag och Linnéa var såklart på plats. Återigen var det väldigt inspirerande och givande. Ämnet för dagen var Nervositet och Rädslor. Något som jag tror att de allra flesta av oss kan relatera till på något sätt. Alla har vi väl våra rädslor att brottas med.

Det märks verkligen att han har en bred och gedigen utbildning. Inte bara inom "hästeriet" utan även som idrottsledare och mental tränare. Man skulle bara önska att vi hade tillgång till en sån tränare här JÄMT! Tänk vilka ryttare och hästmänniskor vi skulle ha om han fick hålla i träningar och utbildning för våra unga ryttare varje vecka!

Många här rider ytterst sällan för en utbildad tränare, utan man tar hjälp av en kompis som i bästa fall ridit lite högre klasser än man själv har gjort. Och det kan ju också funka på sitt sätt. Det kan alltid vara bra att någon kollar när man rider för man ser ju andra saker från backen som kan vara till hjälp för ryttaren. Men en stor skillnad är att en sån som Tomas har så otroligt mycket erfarenhet. Han har sett så många hästar och ryttare genom åren och har på så sätt fått en blick som en hobbyryttare aldrig kommer att få.

Han ser till exempel när man kan pressa hästen lite till och när det är dags att sluta för dagen och på så sätt ge exempelvis unghästen en positiv upplevelse. Den som inte har samma erfarenhet kan lätt pressa en ung häst aningens för långt vilket kan göra att hästen i förlängningen inte alls tycker att det vi håller på med är speciellt kul.

Det var väl egentligen bara en sak som jag inte riktigt höll med honom om. Det kom upp en fråga om hur mycket man egentligen kan tävla utan att det blir för mycket för hästen. Tomas sa då att det naturligtvis är individuellt, men att vi som satt där aldrig behöver oroa oss för att tävla för mycket. Hur vi än försöker kommer vi aldrig upp i dom nivåerna eftersom vi har ett annat liv också. Vi jobbar, går skola, har en familj att ta hänsyn till o. s. v.

Det var då en tjej som sa: -Plus att vi bor i Norrland! Tomas svarade då: -Ja fast där tycker jag har blivit lite av ett mantra här uppe. Vi söderut har också dåligt underlag och långa vintrar.

Vad jag tror att hon menade var att vi har förhållandevis få tävlingstillfällen här. Att vi skulle skylla på vädret för att inte träna tror jag inte på. Jag tror snarare att vi är experter på att göra det bästa av situationen och använda vår fantasi för att få ut så mycket som möjligt av träningen TROTS  dom yttre omständigheterna!

Nu hoppas vi bara att Tomas kan komma och ha träningar även under vårterminen så att Linnéa får chansen att rida Avve för honom. Det blir ju dubbel effekt för henne om hon får rida både Tucci och sin egen ponny för denne suveräne tränare!

P & K/ Ponnymorsan