ponnymorsaninorr

De senaste dagarnas plusgrader, blåst och regnet i fredags har nära på sopat bort alla spår av vinter här uppe. Det är helt sjukt egentligen. Jag menar, man har ju varit med om valborgsmässoaftnar med betydligt mer snö än så här. Visst kan det komma bakslag, men jag tror inte att vi får någon mer egentlig vinter nu.

Linnéa har varit ordentligt hängig sedan igår, så efter att jag jobbat klart igår så åkte jag till stallet och tog hand om den långbente vackre. ♥ Synd om Linnéa som inte mådde så bra, men desto bättre för mig som fick mysa i stallet och rida ett trevligt pass med en glad och positiv ponny. ;)

Jag red ett lite kortare kravlöst pass med största fokus på lösgjordhet. Det finns väl inte så mycket att orda om det. Avve var trevlig och faktiskt ovanligt mysig när jag gjorde i ordning honom. Han brukar annars ofta vara lite otålig innan man ridit och då är det inte direkt läge att mysa med honom eftersom han mest bara tycker att det är att dra ut på tiden när han vill ut och jobba! :)

Men jag måste säga att jag blev väldigt irriterad över hur det såg ut i ryktspiltorna igår afton. Det låg kvar skit i två av tre ryktspiltor samt i duschspiltan. Suck! Jag förstår ärligt talat inte hur man resonerar när man lämnar så efter sig. Tycker man att "någon annan" gott kan ta bort efter min häst? Eller glömmer man helt enkelt bort det? Jag är ofta lite disträ när jag har mycket att tänka på. Därför tar jag alltid bort skiten direkt. Man kan inte tänka att "jag tar det när jag kommer in från ridturen igen". Då har redan någon annan behövt använda den ryktspiltan och antingen fått kliva omkring i skiten eller ta bort den innan man kan börja pyssla med sin häst. Inte så schysst tycker jag.

Det konstiga är att när man pratar om det i stallet eller på möten så är alla rörande överens om att det är fruktansvärt störande när folk inte tar bort skiten efter sig. Undrar vem det då kan vara som är skyldig? Det kanske är ett litet spöke som skitar ner när ingen ser? Hmmm...

I afton är det dags för årets konstituerande styrelsemöte. Jag har blivit tillfrågad om jag kan tänka mig att ta på mig jobbet som sekreterare. Och varför inte? Jag har ju alltid haft lätt för att uttrycka mig i skrift så det ska man väl kunna lära sig tänker jag. Och eftersom jag inte direkt är någon karriärskvinna yrkesmässigt så får jag väl göra "karriär" inom föreningen istället. Jag började ju i tävlingssektionen, blev så småningom ponnygrenledare och valdes sedan in som ledamot i styrelsen. Så det är väl kanske dags för nästa steg. ;)

P & K/ Ponnymorsan