ponnymorsaninorr

Äntligen är sonen och hans älskade katt återförenade! Vår fina, gosiga, gula kattkille har nämligen varit försvunnen i över en vecka. Junior, som han heter, är ju en utekatt och en råttjägare av rang och brukar ofta vara borta något dygn på somrarna. Så här länge har han dock aldrig varit försvunnen sedan har var ungkatt och råkade hamna på Morö Backe, ett bostadsområde på andra sidan Skellefteå. (Hur han lyckades hamna där kanske jag återkommer till en annan gång.)

Vi har letat och ropat och lockat. Vi har frågat grannar och vi har oroat oss. Jag har ärligt talat varit ganska säker på att något riktigt tråkigt hänt honom.

Igår kväll gick jag och Gustav en sväng i byn och satte upp anslag med efterlysningar. Vi hade hört att ett par grannar trott sig se honom på råttjakt så det kändes ändå lite hoppfullt. När vi var på väg tillbaka hem får Gustav plötsligt syn på Junior där han sitter och spanar på en äng ganska långt från vägen. Lyckan var såklart fullständig när han fick upp honom i famnen och kunde konstatera att älsklingskatten verkade vara oskadd! :D

Gissa om vi skämmer bort vår kattkille nu? Vi vill ju att han ska känna sig riktigt välkommen så han får en massa godsaker hela tiden. Och han var nog ganska trött och medtagen för när allt lugnat ner sig kring honom la han sig och sov i Gustavs rum i hela 14 timmar! Nu håller vi tummarna att han håller sig kring gården i fortsättningen. Men för säkerhets skull har jag sparat anslagen som jag gick runt och plockade ner imorse. ;)

P & K/ Ponnymorsan