ponnymorsaninorr

Alla som håller på med hästar (eller andra djur för den delen) förstår nog vad jag talar om. Alla har vi ibland dåliga dagar. Av olika anledningar. Det kan vara att man bråkat med barnen, grälat med maken/makan, fått ett negativt besked eller att man helt enkelt känner sig nere.

Har man i det läget ett djur (i mitt fall hästar) så kan man ju inte bara lägga sig ner och ge upp. Man måste om inte annat ta hand om djuren. Hur många gånger har man inte varit med om att man haft en sån dålig dag och energinivån är i botten. Sedan går man ut i stallet, pysslar med någon av hästarna och rider ut en sväng och vips är batteriet fulladdat! :) Helt plötsligt har allt vänt! Man känner sig glad och energisk och redo att ta sig an livets små och stora bekymmer!

Vad det där beror på rent biologiskt har jag väl ingen direkt koll på. Jag gissar att det har med endorfiner att göra. En sak är i alla fall säker, det är ingen slump att hästar används vid rehabilitering.

P & K/ Ponnymorsan


                         

                          Så här mysigt har jag o Tara haft det i eftermiddag! Kan man 
                          vara annat än glad med ett sånt lyckopiller i stallet? ;)

                         

I helgen går ju Göteborg Horse Show av stapeln. Jag önskar verkligen att jag ska kunna åka dit igen någon gång. Jag var där tillsammans med några kompisar för en massa år sedan. (Kan ha varit typ 1993). Vi snackar alltså förhistorisk tid. Men jösses vad kul det var! :) Vi hade ganska bra platser så man fick se storfräsarna på nära håll.

Det här var på den tiden när John Whitaker dominerade världscupen med sin fantastiska skimmel Milton. Vilken häst! Han hoppade verkligen som en katt. Man hörde knappt hovarna i marken, så mjuk var han!

Och mässan sen! Där hade man ju kunnat gå och titta och shoppa i en vecka utan att bli less! Nuförtiden lär väl mässan vara ännu större. Men men, i väntan på bättre ekonomi eller att man ska blir en rikskänd bloggerska så får man nöja sig med att kolla på tv. ;) Vi lär ju sitta bänkade framför tv´n och heja på RGB, Angelica och gänget! :)

P & K/ Ponnymorsan


                              

                               John Whitaker och Milton. Ursäkta den suddiga bilden, men som sagt,
                               förhistorisk tid...

Jaha då man återigen varit den "perfekta" idrottsföräldern! Skjutsat dotter och ponny till hoppträningen, kånkat och burit grejor, varit banpersonal, plockat bort hinder, hjälpt till att göra i ordning ponnyn för hemfärd, planerat ponnyryttarnas kick-off, skjutsat hem dotter och ponny, utfodrat ett antal hästar.

Puh! Jag är alltså (förutom mamma) chaufför, hästskötare, banpersonal, ponnygrenledare OCH packåsna. ALLT-I-ETT!! ;) Men det är ju tur att det är så roligt, annars skulle man nog inte orka. Och det är tur att sonens idrottande än så länge bara kräver bakning ibland. Hur skulle jag annars hinna?

P & K/ Ponnymorsan

Under en period när det var som kallast i vinter pågick en strid i travhästhagarna om vem som skulle ha makten över maten - hästarna eller rådjuren. Ett par gånger lyckades rådjuren skrämma hästarna på flykt så vi fick jaga skärrade travhästar runt byn! :)

Nu har dom i alla fall enats om att maten räcker till alla. Människorna är ju inte smartare än att dom kör ut mer mat när det blir slut! ;)


                             


                             


                             

Äntligen är underbara fettisdag här och man kan frossa i semlor utan dåligt samvete! I like it! :) Vi brukar alltid göra egna semlor (fast av köpta semmelbullar) eftersom vi måste ha laktosfria. Båda barnen är nämligen laktosintoleranta. Dessutom är jag allergisk mot mandel, nötter mm så det blir en semla med blåbär i stället för mandelmassa. Mums!

För övrigt så har jag firat fettisdag med en tur till stan (jo det blev faktiskt lite shopping!) och en ridtur på Avve. En bra ledig dag med andra ord. När jag var på stan och provade lite kläder så tänkte jag på några saker i provrummen i de olika butikerna:

1. I en butik står det på en skylt utanför provrummen att man inte får ta med sig väskor in i provrummen. Vad menar dom? Tror dom att jag tänker lämna min väska utanför och hoppas att ingen springer iväg med den medan jag provar kläder?

2. Varför är det alltid så fruktansvärt dammigt i provhytter? Oftast ligger det STORA dammråttor fulla golvet.

3. Tummen ner för butiker som inte har något att lägga kläderna på i provhytten (mina egna kläder alltså), utan bara ett par ynka krokar där endast de kläder jag ska prova ryms. Se även punkt 2 så förstår man att jag inte är så sugen att lägga mina kläder på golvet!

4. Hur svårt kan det vara att hänga tillbaka kläder i butiken när man provat, så att nästa kund rymmer sina kläder på de ynka små krokarna på väggen??

Jaja, det var lite kärring-gnäll. Ridningen gick i alla fall ganska bra. Avve var jättefin och medgörlig (alltså är han våran ponny idag) men tyvärr så blev väldigt mycket styltor under hovarna. Men styltor under hovarna är ju å andra sidan ett gott tecken! Äntligen börjar man känna att nog ska bli vår i år också! ;)

P & K/ Ponnymorsan

 
                                                  
                                       Mina var väl inte fullt så snygga, men väldigt goda!

Avalanche
F. 2001
E. Corrival xx - Wärnanäs Ulrik
Sv. ridponny
Mörkbrun
148 cm


För drygt ett år sedan bestämde vi oss för att köpa en till ponny. Linnéa kunde ju inte längre hoppa med Tara men ville verkligen fortsätta att satsa och försöka komma så högt upp i klasserna som möjligt. Så nu blev det till att börja lusläsa hästannonser igen. Det fanns ju många fina D-ponnyer men tyvärr inte så många i Norrland. Därför kom vi fram till att försöka "samla ihop" ett antal ponnyer och skicka ner Linnéa till hennes moster som bor i Stockholmstrakten. Då kunde dom tillsammans åka och provrida flera ponnyer och förhoppningsvis hitta Den Rätta. :)

Det här var en ganska turbulent tid för vår familj. Maken lades in på sjukhus med en allvarlig hjärtsäcksinflammation och var riktigt dålig. Samtidigt var vi ju oroliga över Tara eftersom vi fortfarande inte visste om hennes skada skulle läka. Och mitt i allt detta skulle vi då försöka hitta en ny familjemedlem. Eftersom maken som sagt är en väldigt snäll och uppoffrande person så engagerade han sig så gott han kunde från sjuksängen.

Linnéa och moster Carre åkte under några intensiva dagar 140 mil (!) runtom i mellansverige och provade ponnyer. En av dessa var Avve. I slutändan stod det mellan Avve och ett jättfint sto som Linnéa också var väldigt förtjust i.

Efter många diskussioner fram och tillbaka så var i alla fall Avve vårt förstahandsval. Den fantastiske maken ringde och dealade med ägarna från sjuksängen, veterinären hade ingenting att anmärka och en afton i maj klev en mörk långbent snygging vid namn Avalanche ut ur Grens hästbuss och in i våra liv! :)

Avve har ju ganska mycket fullblod i sig och det gör väl att nerverna sitter lite på utsidan ibland. Men han är en väldigt trevlig ponny. Han har en fantastisk hoppteknik och även riktigt fina gångarter. Det blev några tävlingar i höstas men mest i träningssyfte. I vår blir det lite mer på allvar och det ska bli riktigt spännande att se vad all träning i vinter har gett! :)


                                   

                                     Avalanche! Visst är han en riktig pudding! :)

Tänkte att jag kanske skulle presentera våra ponnyer litegrann. Vi har ju två stycken så jag börjar väl med vår första ponny. (Jag säger oftast våra ponnyer. När dom är besvärliga eller tjuriga så är dom dotterns ponnyer) ;)

Tara

F. 1991
Okänd härstamning
Svensk Ridponny
Flugskimmel
137,5 cm i mankhöjd

Tara köpte vi som läromästare till Linnèa 2007. Linnéa var då 11 år och vi hade bestämt oss för att hon skulle få sig en egen ponny efter att ha gått på ridskola i fyra år.

Vi hade hållit utkik på hästannonser ett tag och även varit och provridit ett par ponnyer. Taras annons hade vi tittat på många gånger och både jag och Linnéa tyckte att hon verkade jättefin men hon var lite för dyr. Efter att ha pratat med en bekant som kände Taras ägare så ringde jag i allla fall och frågade lite om henne.

Det lät ju helt perfekt! En lite äldre ponny men ännu inte gammal. Pigg och fräsch och hade hoppat ganska höga klasser så hon kunde ju ganska mycket. Vi bestämde oss för att åka och provrida. Vi blev väldigt förtjusta i den lilla söta skimmeln som gnäggade i hagen när vi kom. Provridningen gick också bra. Hon var ju ganska pigg men väldigt lydig och snäll och ingen galenpanna! :)

Ägarna tyckte nog att vi verkade vara en bra familj för Tara för dom gick ner i pris och när veterinärbesiktningen gick bra så var ju saken klar! Tara blev vår ponny! Och det har vi aldrig ångrat! Hon är en fantastisk läromästare som anpassar sig efter ryttaren. I början var hon snäll som ett lamm och busade aldrig med Linnéa. Ju duktigare Linnéa blev desto mer kunde Tara busa till det lite. Just for the fun of it! :)

Tillsammans har Linnéa och Tara plockat många rosetter. Mest i hoppning förstås men även i dressyr. För ett år sedan hade vi egentligen tänkt sälja Tara för att köpa en större ponny. Tyvärr blev hon då skadad i ett framben och rehabiliterades i nästan ett halvår. Efter det får hon inte hoppa mer och det känns inte alls rätt att sälja henne när man inte kan vara helt säker på hur en ny ägare skulle rida henne. Därför bor hon kvar och har nu två delfodervärdar som tar hand om henne på ett fantastiskt bra sätt! Det känns jättebra och dessutom får vi ju fortfarande rida henne ibland. Och ännu vid 21 års ålder så är hon pigg som en femåring när man rider ut!


  
                                 

                                Älskade lilla Tara som alltid är lika glad och älskar livet! <3